Hemkommen från pulkafärd till skolan, med liten studsig rufs vid sidan. Att gå bredvid dragandes pulka är inte så lätt i början. Både spännande och läskigt på samma gång!

Men detta var tredje gången så det går bättre. 

Vi fick träna ordentligt på att gå vid sidan, "här", förbi skolbarn och byggare. Och det med en glidande pulka bak ryggen! Mycket duktigt, om än inte perfekt!

Nästa år räknar jag med att hon kan hjälpa till att dra pulkan lite själv också =)

Efter att ha färdigställt det som färdigställas bör, vilket var rätt snabbt gjort denna sköna fredag, så tar vi nu en liten mysig mellisstund på var sitt håll. Jag och lilla Elvis.

Han framför sitt program och jag framför mitt. 

Och Freja...ser till att vara med på sitt sätt. Att hon inte sitter i knät på Elvis och tuggar smörgåsen i andra änden, ser jag som ett jättestort framsteg!

Fast skulle fatet lämnas på golvet, skulle det vara tömt på godsaker snabbare än kvickt.

Men vi kommer dit, vi tar det bit för bit...

En stor del av tjusningen i gruppträning och klubbmedlemskap ligger i just gemenskapen.
Viljan och längtan efter att få delta i ett träningspass blir ju inte sämre då man får kraftigt undrande och kärleksfullt ifrågasättande kommentarer från både träningskamrater och tränare, då man av någon anledning inte har möjlighet att vara med.
Då kan man inte annat än älska att träna

Det är så lätt att säga "om jag hade hamnat i den situationen så hade jag aldrig gjort så där!" eller "om jag gick ditåt skulle jag absolut sagt det!".

Det är endast en av fem våldtäktsoffer som anmäler. Och den som inte varit där kan så lätt tycka att det är obegripligt att inte anmäla.

Likaväl som det är obegripligt att den slagna kvinnan/mannen går tillbaka, alternativt aldrig ens lämnar sin våldförare.

Men vi har aldrig varit i vår medmänniskas sits! Vi kan ha blivit våldtagna, slagna eller hotade. Men vi har inte gått samma väg dit som vår medmänniska! 

Och då får vi aldrig döma!

De flesta våldtäkter sker inom bekantskapskretsen, av någon närstående. Och det är säkert de som är de minst anmälda.

Vägen till våldtäkt har säkert varit lång och stegvis. Sakta har gränserna suddats ut och offrets självkänsla naggats i kanten. Så när väl brottet sker känner sig kanske offret nästan osäker på om det ens skett något olovligt...

Vem vågar anmäla ett fruktansvärt brott med risk för att händelsen inte sen ens brottsklassas....

Vattnar blommor och fixar vattenflaska och proteindryck med ena handen. Med den andre torkar jag av skänken och packar träningsväskan.
Ikväll är det föräldramöte och sen snabbt iväg till vänklubben för ett rejält bjj-pass!
Det blir lite tajt i schemat så jag får droppa av sonen efter möte och susa direkt vidare. Middag får jag äta innan/efter. Lite gröt nu och ägg efter.

Likt vid det vackraste julaftonsvädret dalar stora vita fluffiga snöflingor ner.
Gossar inspireras till snölek utomhus och Freja får pälsen fylld av bollar

Tvätten hängd, golven rena, toaletter skurade, diskmaskinen surrar och mellis avklarad. Ibland går det undan!

Liten Elvis går runt och låter hemsk med en sjörövarlapp över ena ögat.

Går fram till storebror, gör en ful grimas och morrar på sjömannavis. Grrrrrr!

Dennis låtsas bli ordentligt skrämd, varpå Elvis lyfter på ögonlappen och tröstande säger: "Det är bara jag!"

Som om han var totalt oigenkännbar =)

Barns underbara uttalanden och göranden är ju bara för magiska! 

Så nu har jag äntligen sett den senaste Bondrullen! Faktiskt riktigt bra. Höll mig vaken rakt igenom!
Vill kalla den 'Bond goes Home Alone'