Nu börjar det hända nåt!!

Regnet strilar ner mellan grenarna, det smattrar härligt mot björklöven. Jag torkar bort en regndroppe som letar sig nerför kinden och gnider handflatan mot backen. Den mörkgröna mossan är mjuk och fuktig. Doftar så gott. 

Doftar alltid lika gott i regn...

Jag använder bara mig själv denna gång. Och det bara för att jag faktiskt glömde bort att plocka fram klöv och blod.

Men ett personspår är lika bra.

Jag går genom blåbärsris och över fallna grenar. Med jämna mellanrum doppar jag handen i myllan.

Går rakt fram, men gör en svag vinkel vid ett par tillfällen. Efter ungeför trettio meter kommer jag fram till den höga stubben jag sett ut från vägkanten. Där lägger jag en smaskig korvbit.

Jag tar mina små vänner och sen går vi en promenad i regnet innan vi en halvtimme senare letar upp mitt spår igen. 

Med linan slak ser jag till att Freja "råkar" passera spårstarten. Hon tar upp det direkt!

Jag låter henne gå iväg genast. Och har bestämt mig för att lita på henne och låta henne ta det på sitt sätt och i sin takt.

Hon spårar sig fram till korven utan några som helst problem!! Tar ett par avstickare på max en meter, men jag vet ju inte om det var spåret som glidit iväg i regnet, så jag kan ju inte dömma....

Nej. Hon var superduktig!! Jag är så stolt och glad =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...