Nu har jag äntligen lyckats dra igång den reningskur jag längtat efter att få genomföra! 

Jag vill rensa ur kroppen och hjälpa levern rena hela systemet utan att själv kolappsa på kuppen. 

Det är en tvåveckors kur då jag inte får äta vad och hur som helst, men det är ingen fasta i dess sanna bemärkelse. Jag dricker näringsdrycker och shakers som ska se till att blodsockret håller sig stabilt, som sätter fart på reningen, stöttar levern och städar ur tarmarna. Utöver dem får jag äta två måltider per dag i form av rejäla sallader, soppor alternativt råris med grönsaker. Så det är inger risk att jag ska behöva gå hungrig! Det kan väl vara det däringa sötsuget som får knäna darriga de första dagarna....

Vad jag får äta har jag på en lista, för jag får inte äta vad som helst. Det är speciellt utvalda och milda nyttigheter.

Detta var dagens lunch till exempel. Inte så att jag behövde gå hungrig ifrån bordet precis! Och mumsigt var det!

Jag har sedan några år tillbaka problem med leder i tår och fingrar. De tar ju lite stryk av allt kampsportande.

Men jag har hört ett flertal personer som fått väldigt mycket mindre värk sedan de gjorde en sådan här utrensning. 

Så nu är min förhoppning att mina tår mår som prinsar om två veckor!

Nu kan det ju också hända att jag tappar ett kilo eller två på vägen. Vilket jag inte alls är ute efter. Jag är mer rädd för att förlora vikten i muskler i så fall. Men jag får väl försöka kämpa med styrkepassen lite extra under tiden.

Fast orken kan nog tryta under en sådan här process... så vi får väl se.

Jag tänkte. Jag trodde. Jag ville.

Jag tröttnade. Jag insåg. Jag ångrade.

Bytte bloggadress och utseende. Och kände mig främmande och bortkommen. Längtar nu hem igen. Hit, där allting startade för så många år sen...

Jag trivs bäst där jag känner mig hemtam.

Kanske var det därför, kanske var det av någon annan orsak. Men viljan att skriva rann ur någonstans i tiden. Mellan det som var...och det som är...

Plötsligt börjar nu lusten återvända och kan hända det känns ryckigt bland tangenterna, men nu tar jag mina första kliv tillbaka.

Hoppas på kärt återseende av gamla läsare och nya nyfikna.