Börjat om och raderat har jag som sagt gjort. Och det gäller även på facebook.

Född eremit är jag. Härstammar från eremiterna med eremitblod i mina ådror.
Inte särskilt social och sällskapssjuk med andra ord. Men facebook, säga vad man vill om dess existens och för att inte verka helt bakom flötet ska man ju helst prata lite illa om det, ger mig ett underbart sätt att kommunicera med vänner på. Lätt och på mina villkor. När jag har tid.

Fast det gäller att ha koll på vänlistan.
Och jag har alltid sett till att rensa den med jämna mellanrum och haft en gräns vid max 100 vänner.
Men när det finns energitjuvar som bara postar inlägg som får en att må dåligt eller skapar känslor av krav och ångest.
Då kände jag i alla fall att det blev dags att sudda rejält.

Saken är den, i alla fall i mitt fall, och säkert omedvetet i många andras, att dem som raderas ur facebook per automatik raderas ur hela livet.
Nu består vänlistan av 12 personer.
Mina söner, min man, min mor och mina syskon typ.

Så när jag nu lägger upp nåt blir det verkligen till de närmaste. Till dem som på riktigt betyder nåt.
Till dem jag älskar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...