Gick i väggen. Och rakt igenom.

Städat och tömt köksväggarna hela dagen. Till slut var det tak- och fönsterlisternas tur.
Taklisten bestod av ett överdimensionerat rep. Lite irriterande stökigt att få bort. Men det kom ner.
Och sen kom fönsterlisterna.
När de var nere glipade något av trä bakom den yttersta träpanelen. Kunde det finnas gammalt plank bakom?!
När sånt kommer för mina ögon börjar det pirra i magen! Hjärtat slår dubbla slag och jag djupandas.
Det blev till att slita bort träpanelen ögonaböj. Måste få se vad som är bakom!

Titta!! Äkta träplank!!
Ohhh...
Nu gällde det. Hur långt sträckte sig nu denna skatt? Jag vågade inte tro nåt. Men hoppades att kanske ena väggen täcktes av dessa vackra brädor. Höll tummarna medans mannen rev vidare.

Han fortsatte runt hörnet. På andra sidan rummet och runt städskrubben.
Och salig av lycka!!
Jag har ett helt kök av äkta gamla brädväggar!!

Kan det bli vackrare?
Jag riktigt känner hur huset suckar av lättnad över att slippa det fula gipset!!

Och tro det eller ej.
Men min dröm om tegel finns här!
Nu ska jag bara ta fram den till ytan.

Åh!! Detta kök!!
Vilken dröm.

Scheman, akutpapper, ledighetsansökningar, veckobrev, klasslistor...

Pappershögen efter första skoldagen är alltid gigantisk. Det krävs djupandning och nerver av stål när det ska skrivas upp terminens nya schema och fyllas i allsköns blanketter. Högerhanden värker av ansträngning då den sista namnteckningen äntligen är skriven.

Nej. Inte riktigt.
För första gången minskade faktiskt antalet papper mot föregående år.
Tänker att från gymnasiet får man väl inte så mycket papper. Inte så mycket mötestider heller gissar jag.
Grabben är ju stor. Gymnasiet är på eget ansvar.

Fast nyfiken får jag väl va?
Fråga och vilja vara delaktig är väl tillåtet? Tror ett barn innerst inne mår bättre av en jobbigt frågvis förälder än en som inte bryr sig.

Lilla ettagluttaren hittade sin krok och bänk. Fick träffa sin nya fröken. Storebrors förra. Och storebror fick sin storebrors förra.
Återvinning. Miljövänligt och bra.

Så var det dags.

Frukost åter i ottan vid köksbordet. En extra skvätt grädde i kaffekoppen som plåster på såren.
Nu börjar så vardagen och allvaret igen. Tredje sonen går upp i högstadiet vilket de gör här i sjätte klass.

Spännande med en ny termin.