Små sår kan ge stor smärta!

Fredagen spenderades med lite städ och några besök på tippen. Bland annat fyllde lille Elvis och jag släpet med gammalt utrivet laminatgolv. Det som maken hade hivat ut genom fönstret dagen innan.
Laminatgolv utkastat brädvis och i stumpar väger inget och är ingen svårighet att rensa upp från backen och kasta i ett släp. Men det är vasst!
Det blev den dagens lärdom, man kan skära sig.

Vilket jag förstås gjorde. Mitt i handflatan. Mitt i greppvecket. Mitt i vägen.
Ett vackert snitt inte särskilt långt men ack så smärtsamt. Och som gör alla företag med handen otrevliga och till viss del omöjliga.
Självklart skedde skadan i höger hand också, eftersom jag är högerhänt. För det är ju så det är.

Idag har jag varit lite bitter. Armträning med hantlar och skivstång vills inte riktigt. Och vills halvdant, vills inte alls.
Morgondagens judo vet jag inte riktigt hur det går. Greppa och slita i en gi(kampsportsdräkt/aka pyjamas)... Ja, vi får väl se.

Note to self - handskar vid arbete!!

Trött som en bebis somnade jag närmare nio igår kväll.
Kämpandes med att läsa så långt jag bara orkade i boken som måste lämnas tillbaka till biblioteket imorgon. Försökte låna om, men det var icke tillåtet...
Får väl se hur det blir med den saken.

På altanens stora träbord ligger en drös plank av mindre mått. Gles kallas de.
Idag ska de upp i taket. För att sen bära upp gipsskivorna.
Mellan dem ska elen dras. Så där så att varje lampa har sin elkontakt på exakt rätt plats och inga sladdar behöver dras nånstans. Det är lyx för mig.

Men då krävdes ju en millimeterprecis planering för var varje taklampa, spotlight, eluttag och lampknapp skulle sitta. Och sånt ger mig hybris!
Tänk om jag ändrar mig när det är klart! Tänk om jag får en helt annan känsla när jag står där vid min diskho när den faktiskt existerar?
För jag funkar ju så. På känsla.
Allt handlar om hur det känns, inte om hur det ser ut. Även om de hänger ihop så klart. Men det är känslan jag får av att se kaklet som gör att jag vill ha det, sen att känslan kommer av att jag tycker det är snyggt, det är nåt annat.

Som nu.
Golvet utslitet och de gamla skitiga träplankorna framtagna.
De är inte vackra om man bara ska dömma dem till utseendet. Men känslan jag får när jag går på dem eller när jag ser dem på väg in från altanen gör mig alldeles varm inombords. Lycklig.
Det är som att kliva in i en loge.
Underbart!