Så kom så dagen då mormor somnade in. Med sina hundra år på jorden gick hon ifrån den med ro.
Konstigt detta.
Att finnas. Plötsligt sluta finnas.

Världen snurrar vidare som om inget hänt och vi kan bara minnas det som var.
En älskad själ. Full av humor.
En människa i livets nät och släktens arv. Som gett liv och skapat möjlighet för glädje och skratt.

Vi kan bara tacka och minnas det som var.

Golvet i köket har kommit på plats. Trasmattebiten längs in mot yttervägg har bytts ut och ersatts med ny spont av samma dimension.

Nytt möter gammalt.
Båda är vackra på sitt eget sätt. Det gamla med sin själ och sitt uttryck, det nya med sin fräschet och släta yta.
Nu kommer ju golvet oljas med färg och så småningom tänker jag att de båda golven kommer ihop lite mer enat. Fast å andra sidan är väl även skillnaden en slags historia värd att försvara för framtiden.

Denna helg är det meningen att golvet ska blir klart. Det ska nu slipas, efter att alla spikar klubbats ner ordentligt, och sen oljas tre gånger med ett dygns torktid emellan.
Under denna tid får det inte användas.
Hmm... Blir till att gå in fönstervägen till vardagsrummet.