En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2015

Av Kattis - 13 augusti 2015 13:03

Jag råkade snubbla över ett skåp. Eller inte bara ett egentligen, utan en hel drös möbler av olika slag.
Men just detta skåp tänker jag att jag vill försöka få in i mitt kök på ett eller annat sätt.
Vid matplatsen kanske? Som linneskåp att ha dukar och ljusstakar i. Hur som helst.
Vill ha.

Skåpet kommer från 'My home. My way.'
http://www.myhomemyway.se/Skap-reclaimed-atervunnet-tra

Av Kattis - 13 augusti 2015 10:43

Trettioårsfiranden, el jämna födelsedagar över lag, kom upp på tapeten under gårdagens löptur.

Hur svårt det är att veta om man ska dra igång ett stort pådrag för att ordna jättefest för jubilaren eller inte. Hur några faktiskt absolut inte vill firas och andra vill låtsas som att de inte bryr sig fast de egentligen vill bli firade å det grövsta.

Det är jättesvårt!


Själv fyllde jag trettio för många år sen.

Och jag ville inte ha kalas. Femte sonen var åtta månader, ammades ännu och var otroligt mammig. Att försöka festa loss, om än alkoholfritt såklart, var inget jag önskade.

Men mannen bokade en resa för hela vår lilla familj till Paris. Och det tyckte jag om. Resa gillar jag.

Den staden är otroligt vacker. Shabby chic i dess renaste form på nåt sätt.

Att vandra där tyckte jag var väldigt mysigt. Men det gillade inte barnen supermycket förstås.


Vi tog oss upp i Eiffeltornet, även om jag fick tutta liten typ hela vägen upp eftersom han bara skrek.

Vi kom fram till Mona-Lisa och fick se hennes leende, om än dock på avstånd. Och då hade vi gått genom hela Paris så barnen var inte superpigga. 



Men såna sötnosar!! Så små pluttar! Ja, tiden går fort...

Och glassbilen fick följa med till Paris.


Paris med familjen var jättemysigt. 

Men jag skulle vilja åka dit en gång till. För att kunna njuta av miljön lite mer avkopplat.

Av Kattis - 12 augusti 2015 22:07

Trötta ben lägger sig för natten.

Kvällens löprunda var inte efterlängtad. Av mig.
Kände mig lite sliten och trött i kroppen. Fanns ingen lust faktiskt.
Och när jag har brist på lust till träning då ringer varningsklockorna! Så i med multivitamin a'la Hulkenpiller och apelsin. Vill inte bli sjuk!

Faktum är att jag kännt mig svag de sista styrkepassen vilket gjort att jag börjat fundera på om jag slarvat med vilan. Jag gillar ju att träna och har lätt för att köra på och strunta i vilodagar.
Tänker att armar får vila under löpning och resten av kroppen får vila på styrkedagarna. Men nu behöver nog jag en vilodag snart.

Fast idag var det ju löpdag med gänget och eftersom de var på så kom jag också iväg. Och det var skönt!
Vi tog en åtta genom skog och åkermark i ett tempo som låg bra mycket högre än jag trott mig palla. Men vi kom in i ett perfekt flyt och det bara rullade på. Underbart!

Imorgon är det judogradering.
Tänk. Shit. Jag är på väg mot brunt!

Sen ska jag vila.

Av Kattis - 12 augusti 2015 12:38

Snabblunch blev det idag.

Grilladkyckling med köpesallad. Inte något jag föredrar, men köpte mig fri från lite kökstjänst och fick nöjda barn på köpet. Och det kan väl va okej ibland.

Snart väntar ett mastodontberg med renvikta kläder på att få bli sorterade. Undrar om jag ens hunnit bädda sängen? Det är där jag står och gör alla mina barns små (läs; stora) klädhögar när berget med rentvätt hotar överfalla mig på väg in till tvättstugan.
Det finns ingen ide för mig att sortera och dela ut rena kläder efter varje maskin. Dels går det två om dan i detta huset, så det skulle bli ett evinnerligt utdelande, dels så blir en maskin rentvätt bara två plagg per skalle i snitt. Och det känns ju rätt onödigt att springa runt med.

Nej, jag tvättar, hänger och viker tvätten i en jättestor korg. Och när den bågnar över sorterar jag.
Att barnen ska hjälpa till är ju en självklarhet. Men tvättstugan är min borg och där ska det skötas på mitt sätt.
Tex har jag ingen tumlare, det förstör kläderna, så varje kalsong ska hängas upp på tork. Däremot har jag tre torkskåp istället. Så plats finns.
Men sen måste ju kläder som hängs på tork skakas ut och sträckas på plats. Annars blir det ju onödigt skrynkligt. Och stryker gör jag inte!

Ibland har barnen hjälpt med upphängningen men det slutar alltid med att jag får göra om. Till och med om mannen försöker sig på.
Tvättstugan är mitt chefsområde.

Men sen skulle ju inte jag lägga mig i hur han fixar runt i garaget heller. Sköter hellre tvätt än byter däck.

Av Kattis - 12 augusti 2015 09:13

Det droppar och drippar mot poolskydd och plasttak. Känner hur spänningen i huvudet sakta släpper.
Himlen är hotfullt grå och visar inga tecken på uppsprickande.

Dagarna till skolstart minskar konstant och jag vet inte riktigt vad jag tycker om saken. För några år sen betydde skolstart att min dag blev lättare. På den tiden då barnen var mindre och krävde mer av mig som förälder i form av underhållning och konflikthanterare.
Nu är det inte så längre. Nu är sommarlov även ledighet för mig. Med sovmornar på riktigt och tid jag hinner spendera på det jag gör, utan alltför många 'Mammaaaa!!!'

Så om några dagar börjar skola och tidiga mornar. Åter till vardagen.
Men den gillar jag ju egentligen.

Av Kattis - 11 augusti 2015 20:01

Gråten jag hållt undan så länge har gett mig alldeles ont i halsen.

Kvällens sagostund är till ända och jag drar en lättnadens suck.
Abbe har satt sig upp och äter välling med ryggen stödd mot flertalet kuddar. Han klarar sig!

Vi håller på att plöja oss igenom samlingsvolymen av Madicken jag fick som barn. Och i dagens avsnitt hittades Abbe livlös vid bryggan.
Jag må vara superlöjlig och överdrivet känslig, men när barn far illa påverkas jag starkt. Vare sig det är fiktion eller äkta.
Så idag fick jag jobba mot gråten en bra stund, det var nämligen först på nionde dagen det skulle utskilja sig om Abbe gick mot tillfrisknande eller...

Ja, ibland är sagorna uppslitande.

Av Kattis - 11 augusti 2015 13:36

När du föddes och grep tag i mitt liv kände jag direkt våra ögon möttes hur jag ville ge dig allt! Så som föräldrar vill. Jag ville ge dig min tid, min kärlek, mitt tålamod och all min erfarenhet.


När du redan som liten visade mig din stora törst på kunskap och din snabba inlärningsprocess blev det en kamp att lyckas behålla din nyfikenhet, och jag matade dig med allt jag kunde komma över. Och du slukade…

När du sen började skolan blev det inte det spännande äventyr vi trodde. Tyvärr.

Att inte känna sig som alla andra har inte alltid varit enkelt, eller roligt, men du har kämpat på i ditt eget spår. Jag har försökt peppa dig med att det kommer en framtid där andra människor ingår, människor som kanske är lite mer som du. Med dina intressen.

Men ditt fokus har trots allt varit fast ända sedan barnsben, och det har du aldrig släppt!

Skolarbetet har ju aldrig varit ett problem. Men kampen om att behålla nyfikenheten och intresset har pågått. Ständigt. Och modet att sticka ut.


Nu börjar så de slutliga betygen ramla in. Och det är så mina ögon tåras.

Som du har kämpat. (Som jag har kämpat - med att försöka stötta.)

Vilket resultat du skapat! Du är en förebild!

Du. Är. Min. Stolthet.

Av Kattis - 11 augusti 2015 09:37

Vinden bär med sig suset från tågrälsen då tåget sakta rullar in på station. På himlen skär ett plan genom molnen.
Fågelkvitter blandas med bruset från biltrafik. Och ändå vill jag kalla det tystnad.

På avstånd hörs dunkandet av en hammare och världen tycks plötsligt ha vaknat. I mitt stora grå hus sover ännu de tre stora medans tre mindre myser i sofforna.

Jag andas lugnet och sippar på min kaffe.
Tänk vad jag är lycklig, som kan sitta och lyssna till alla dessa ljud i stillhet.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards