Mätt och nöjd och glad njuter jag av svalkan ute på en blöt altan.
Den efterlängtade åskskuren kom till sist. Med en rejäl temperatursänkning till följd. Underbart!

Liten kille vilar framför bompa i soffan och på övervåningen byggs det lego.
Mannen funderar på att passa på att ta en löptur medans det inte är så varmt och själv sitter jag och gäspar stort. Planerar för en kopp te bredvid plutten i soffan.
Min träning är redan avklarad. Marklyftspass med tillhörande stångpress och stångcurl. Ingen särskild guldstjärna på det passet men ordentligt krävande, så där så jag står och vrålar för mig själv bland vikterna i källaren.

Mina styrkepass kan jag i alla fall lägga när jag har lust, utan tanke på värme och regn. Snarare att jag gärna går ner dit till svalkan när det är för hett ovan jord.

Hemsläppt vid tio.
En kort arbetsdag med andra ord!
Men har ju två till och det är ju ändå min kortvecka.

Hemma har de knappt vaknat och själv har jag hunnit jobba fem timmar. Värmen är slående och min kropp har under den korta arbetsmorgonen svettats ymnigt. Snabbt byte till bikin och sen avsvalkning i plasket.
Skönare stund finns inte!

Blir en dag på altan.
Inbillar jag mig och tar sen tag i tvätt, inköp, röjning och dammsugning av nedre plan. Tillsammans med mannen min får jag nog tillägga.

Detta med att husmor plötsligt börjat jobba har ställt vissa delar av livet på sin spets. Att alla uppgifter i hemmet inte bara sköts per automatik av någon, utan att fler behöver engagera sig mer än tidigare.
Det har inte blivit några större konflikter av det hela, mer ett ömsesidigt konstaterande att kommunikationen är viktigare än någonsin! Jag måste bli bättre på att förmedla vad som behöver göras och man och barn måste uppmärksamma det och hjälpa till med det de kan.

Disken till exempel delades snabbt ut i diskdagar för barnen. Mycket enkelt. Plötsligt gör jag aldrig disk längre!

Att vara många är bra ibland.

Vi tog ett seriöst snack om trafikvett, Konungen och jag, denna morgon.
Ska vi fortsätta mötas så här slutar snart någon av oss på motorhuven.
Och det lär inte vara jag