Min älsklingsplats på jorden.
Skogen.

Vi kom ut till mossan idag. Till tallbarr och rotvältor. Stormen ven i topparna men det nådde aldrig ned till oss.

Mannen fick jag med mig. Med löparskorna på försvann han mot horisonten. Eller bak grangrenarna snarare.
Turen gick både längs slingrig skogsstig, när den är som bäst, och längs avverkningsvägar.
Bland snåren noterade vi mängder av blåbär. Så klart. Så vi rotade fram några plastmuggar och plockade oss en full var.
Tillsammans med några vilda hallon och husets vinbär blev det en mycket smaskig paj vid hemkomsten. Mums!
Tänk vad människan slet för födan för länge sen.

Mysig skogstur blev det. Och mysigt att storgossen följde med.

Allt är inte perfekt.

Ibland blir det inte bäst.
Jag hade inte minsta lust att köra styrka idag, hade varken ork eller inspiration. Men jag gör det ändå.
Det är nog det som kan skilja mig från många andra. Och det är det som ger resultat.
Alla kan träna när man har lust och brinner för det. Men när dippen kommer. Det är då det gäller.
Klarar du av att få till ett pass ändå, eller lägger du av?

Idag blev det ett mindre bra pass.
Fanns inte bästa kraften eller orken.
Fick till marklyften som jag ville med en viktökning på 2,5kg. Men i andra sammanhang tog jag faktiskt bort lite vikt OCH repetitioner! Grejade det inte helt enkelt.
(Det är den veckan i mån gissar jag)
Men det får vara bra ändå.

Jag gjorde det. Och det är det som räknas.

Tallriken far i golvet med en smäll när bordduken flyger iväg från sin plats.
Det råder höststormar utomhus!

Sitter med en filt inlindad ute på altan och vägrar släppa mina sommarmysiga kaffestunder. Fast när tallriken drämmer i golvet inser jag att sommaren är på väg bort nu.
Det väntar en ännu bättre årstid runt hörnet, hösten.
Älskar hösten med sitt lugn och sin friska, klara luft. Sina underbara färger och mysiga tända ljus.
Men känner faktiskt inte riktigt att jag vill vara där än. Har inte hunnit bli klar med sommaren.

Igår noterade jag att det var fler som börjar gå mot hösten. Det var många barn, ungdomar och vuxna som kom tillbaka till dojon för att träna judo. Även denna familj.
Vi har tagit ett rejält träningslov nu på slutet av sommaren. Inte varit där på några veckor faktiskt.
Sånt är bara bra tror jag. Att komma ifrån helt och få tillbaka lite sug och träningslängtan.

Men nu drar ju skola och allt igång om ett par veckor.
Fast först ska jag ha semester.