Gymstund. Min älskade lilla källaryta.

Nytt program. Ny planering.
Innefattar omstart och sänkning av vikten med 10-20%.
Det nya programmet innebar övningar med tre arbetsset, mot tidigare fem. Hmm.
Det nya programmet innebar set om endast fem repetitioner, mot tidigare tio. Hmm hmm.

Jag var klar med dagens pass i ett huj. Tjoff bara. Färdig.
Kändes väldigt ynkligt. Och lätt.
Ska det vara bra så? Inte mer?
Ska jag bli stark av det här? Av färre lyft?
Jag hör ju att detta upplägg lovordas så högaktningsvärt. Jag litar på er.
Men ändå. Räcker detta?

Jag hoppas jag inte sabbade nåt nu. Men jag körde massa mer. Fast andra övningar! Jag gjorde inte om ert bästigaste träningsprogram.
Bara förlängde lite.

Ok. My bad.
Morsan fattar ju ingenting!

Detta med att bygga sin egen dator var lite större än jag trodde. Begriper mig ju inte på sån där teknik! Inte det minsta intresserad heller.
Men säger man att man ska bygga sin egen dator så är det just det, bygga en dator.

Expertisen stapplade hit på sina kryckor lagom till lunch. Sen drog de igång.
Det var sjuttioelva paket och femtiotretton delar som skulle sättas ihop och på rätt plats. Ett tomt skal som efter tre timmars fiffel och fix till slut stoltserade på bordet som ett rymdskepp i miniatyr. Lite mer fyrkantigt bara.

Blinkande tangentbord och genomskinlig kåpa står nu inne på storpojkens rum och lyser i all sin prakt. Lyser verkligen på riktigt. Urtjusigt! Kan till och med totalt borttappade jag se.

Nåt fattar morsan i alla fall.

Eget kaffe på egen altan.
Lite kallt och blåsigt, men ack så underbart.

Min längtan efter gymmet fick stilla sig igår kväll. Hemkomst, uppackning fylla magsäckar och lägga små barn tog sin lilla tid och sen ramlade jag i soffan. Kom inte upp. Klockan hade passerat nio och jag fick lov att se mig besegrad.
Positivt tänkte jag att då vilar jag upp kroppen ännu lite till och får värsta bästa passet imorgon. Kör på det.

Idag är det skolstart. Ska straxt köra storpojken till grannkommunen och gymnasiumet. Bussarna går sisådär, så han skulle få vänta ett par timmar på hemresan, eftersom det bara är en kort välkomstdag. Så jag är snäll och kör. Lite sån jag är. Vill inte kalla det curling, kallar det situationsbaserad snällhet.
Annars får de klara sig själva.

Men som jag sa till en av de äldsta igår; jag kommer aldrig, ALDRIG, gå med på att de förstör sina liv! Då låser jag hellre in dem tills de tänkt om!

Storpojken har längtat hem hela denna resan, är nog den som haft minst roligt, förmodligen sabbades hans möjlighet till att ha extra roligt just på grund av att han äntligen och alldeles precis lyckats samla ihop slantar till en riktigt bra speldator.
Helt på egen hand och med hjälp av födelsedagspengar. Ingen curling där inte. Skulle aldrig drömma om att ge mitt barn något så gräsligt. Och dyrt.

Men igår fick han hem den. En, med hjälp av expertkunnig judokompis, egenhändigt ihopsatt dator. Byggt själv, som de så fint säger.
Hm. Tycker mig inte ha sett dem skruva en endaste skruv. Men jaja.

Han är nöjd.
Och efter skolstarten kommer experten och hjälper till att starta alltihop.
Bygga lite till gissar jag.