Kvällen före skolstarten.

Duschning avklarad av små skitiga ungar och nya fina kläder framlagda för den stora dagen.
Yngsta har sitt allra första upprop imorgon. Börjar sexårs.

Jag har semester sista dagen just imorgon för att kunna vara med och även kunna gå och vara med på fritids ett tag. Som en liten inskolning.
På onsdag börjar allvaret med jobb för mig och fritids för miniman.

Tiden går fort. Nu är mörkret här och vardagen åter över oss.
Detta sommarlov är det snabbaste jag varit med om. Mycket på grund av att jag börjat jobba ordentligt för första gången på sexton år. Så dagarna har ju bara runnit iväg.

Mörkret är dock inget jag bävar för. Det är en mysig tid.

Trött. Så in i norden trött.
Måste vara nattens störda sömn som påverkar mig.

Mannen, trettonåringen, åttaåringen och jag tog en skön cykeltur längs grusig landsväg för någon timme sen. Vägen går förbi kohagar och insjö. En jättemysig runda på en mil vi ofta springer eller cyklar. Själv mestadels till fots.

Eftersom jag ska ha vilodag var mitt mål en skön familjetur mellan regnskurarna. Och det var så jag la upp det.
Sen kommer mannen ut racerklädd från topp till tå, med äkta cykeltightsen på och solglasögon på näsan. Happ.
Likabra att räkna med svett tänkte jag och tog på mig passande kläder.

Och mycket riktigt. Vi hann inte en kilometer innan gubben drog iväg. Trettonåringen efter.
Åttaåringen trampade på som bara den. Men jag lät honom sätta tempot.
Det gick ju undan det med.

Nu ligger jag dödstrött i soffan och glor på OS i marathon.
Löparna där är nog till och med lite tröttare än jag.

Hon backar i full gas.
Det är vinter och natt. Vi kör längs slingrig skogsväg och framför oss lyser strålkastarna upp vitklädda glittergranar. Men vi kör bakåt.
I full gas.
Jag känner hur jag spänner hela kroppen. Är beredd på att köra av vägen vilken sekund som helst. Men hon kör bara fortare och fortare.
Jag ber att få kliva ur, att hon ska stanna. Men hon lyssnar inte.
Jag är livrädd. Panik!

Mardröm. Vaknar skrikandes och snurrar runt bland täcken. Det är varmt och kvavt.
Lugnar mig själv och försöker sträcka ut min ömmande rygg och nacke.
Det var bara en dröm.
Jag vet inte ens vem som körde. Vem var hon? Och vad gjorde vi där?

Känner magen kurra. Hungrig. Vrålhungrig till och med. Men vill inte vakna helt, vill ju sova vidare. Det är mitt i natten.
Vrider och vänder mig. Domnande armar och öm nacke. Vill sova.
Vill sova.