Minns en gång för länge sen.

Första föräldramötet för barnen i förskoleklass. Vår äldsta son hade precis börjat skolan. Allt var nytt.
Jag ville vara en supermorsa, engagerad till tusen, jag visste ju att jag hade många år inom skolvärlden framför mig.
Satt och lyssnade, frågade, deltog på alla sätt jag aktivt kunde på detta första möte med föräldrarna. Ville ju visa att jag var en förälder att räkna med.
Så går mötet. Och sakta inser jag att där finns en förälder till med många barn. En väldigt laidback mamma, tryggheten själv. Hon satt med erfarenheten från fem eller sex tidigare barn i skolstarten.
Jag minns hur jag tänkte att; 'tänk att hon är här med sitt sista barn till förskoleklass och jag med mitt första. Åh, vad skönt att jag har allt mitt framför mig! Tänk vad hemskt när det är förbi.'

Så satt jag idag på första mötet i förskoleklass. För mitt sista barn i skolstarten.
Så gick jag varvet runt.
Det gick precis så fort som jag var rädd för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...