En liten kärleksgåva kom min kära man hem med idag. En fin burk härligt doftande te och små spännande fudge-kakor av apelsin/choklad och kokos. Vi firar nämligen 18 år som gifta.
Det låter ju som om vi vore galet gamla!
Men det är bara tiden som spelar oss ett spratt.

Vilken skillnad! Jag har aldrig tänkt på det tidigare.
Jag har försökt skapa någon typ av periodisering inom mina styrkepass. Någon liten kontinuerlig variation för att minska risken för platåer, minska risken för att fastna. Fast det gör jag ju ändå, men i alla fall.
Mitt sätt är att variera antalet repetitioner. Att köra en period på ett högt antal reps följt av en period på ett lågt antal. Jag kör i perioder på sex veckor.
Förra veckan avslutade jag min högreps-period, då jobbar jag i set om 15-20rep. Sjukt jobbigt! Det är så jobbigt psykiskt att behöva kämpa under så lång tid att passen tar uppemot två timmar att genomföra. Även om jag aldrig i livet skulle erkänna att de tar en minut mer än en och en halv!
Idag klev jag så över till en lågrepsperiod då jag håller mig mellan 5-8rep.
Och jisses! Tror jag blev klar på sextio minuter jämnt! Underbart skönt.
Precis en sån period jag behöver just nu efter att ha kommit igång med löpningen igen.

Den är här nu. Hösten.
Rå, kall och fuktig luft möter mig denna morgon. Solljuset är matt och blekt och dimmorna kryper fram lite varstans.
Det är vackert och ändå väldigt skönt. Höstluften är lättandad och rätt härlig.
Det är måndag och om exakt en vecka börjar skolan igen.
Så gick en sommar.