Se så fina gossens gifflar blev! Vilket urgott tilltugg till dagens middag.

Kaffepaus i hammocken.
I köket stökar elvaåringen omkring med bunkar och kavlar. Ska visst bli gifflar om jag förstått det rätt.
Startade andra veckan på lågrepsperioden med lite pressar och känner ännu en enorm lättnad att bara behöva jobba i fem till åtta repetitioner. Det gör att jag känner mig stark! Jag får ta i på ett helt annat sätt än när jag måste kämpa med pannbenet för att få upp en låg vikt en tjugonde gång. Mycket roligare!

Idag ville lilleman till judon igen, vilket betyder att middagen måste ätas senast halv fem. Så nu börjar tidspressen åter dra igång. Jag som nyss välkomnade vardagen börjar redan sucka!
Men så är det. Inget ont som inte har något gott med sig.
Eller tvärtom för den delen.

Finkammade skolbarn står på rad i korridoren. Väntar med spänning på de nya fröknarna. Mammor står och fnittrar nervöst sinsemellan. Det är 'Tänk vad stora de blivit!' och 'Ja, tiden går ju så fort!' lite från alla håll en dag som denna.
Äntligen kommer de. Två nya fröknar med glad leenden och välkomnande kroppsspråk. Det hälsas i kö och tas i hand och presenteras för glatta livet innan vi till slut kommit på plats inne i det organiserade klassrummet. Komplett med välkomsttext på tavlan, alfabetet i storformat straxt under taklisten och månadstavlan, med lika många kulor på snöret som antal dagar har passerat i den aktuella månaden.
Augusti. Den kom så fort. Lika plötsligt som alltid dök den upp bakom hörnet av Juli. Och nu är sommarlovet slut och skolan igång.
Men det är mysigt med skola. Och skönt med rutiner och normalitet igen.
Välkommen Vardag säger jag.