Ont i min högerhand har jag. Speciellt min handled gnäller lite. Båda gott inför bänkdagen imorgon...

Jag har varit duktig idag. Faktiskt. Tvättat fönster.
Fick ett infall, sådant där jag brukar få, och rotade fram fönsterskrapan och hink och handduk och drog igång. Tänkte att jag testar med de två små rutorna i hallen, så får jag se hur det känns.
Jag brukade ha en man som kom och fixade mina rutor med sitt proffsiga handlag. Snabb, snyggt och billigt. Tyckte det var jättebra! Men nu får jag inte tag i honom. Sen flera år. Har inte tvättat mina fönster på flera år.
Orkar inte ens skämmas för det. Men skitiga var de!

Nu är de så rena att man blir yr i huvudet. Alla går omkring och kommenterar hur fina de är, att det inte syns att det finns någon ruta där. Det ser ut som om fönstrena står vidöppna.
Jag kan ju inte tvätta fönster så bra och nu kände jag bara att jag ville ha det gjort. Tog varmvatten och Yes. Säkert inte rätt men det kvittar. Uppenbarligen blev det ju rent.
Mina fönster är många och de är fyrglas och öppnas utåt. Måste tvättas utifrån med andra ord. Och huset är tre våningar högt från ena sidan. Väldigt högt!
Det är därför jag aldrig gör det.
Men nu är det så rent och fint så.

Bara övervåningen kvar.

Mina fötter trummar mot underlaget. Jag försöker känna att rytmen är jämn, att tempot är stabilt. Överväger med mig själv om det går för fort eller inte.
Så kommer statistiken. Jag håller ett tempo som ligger en dryg minut över mitt måltempo. Tusan också, muttrar en del av mig som vill göra som jag är tillsagd. Ja! utropar en annan sida, som lyckligt konstaterar att jag är bättre än mina mål.
Vilken ska jag lyssna på? Äh. Jag fortsätter att försöka hålla jämn hastighet.

Jag kör min Asics Pace Academy Challenge som brukligt på Söndagarna. Idag är det intervallpass fyra av fem. Och det handlar om fyrahundrameters-distanser. Varannan ska ligga på 9min/km och nästa på 6min/km.
Jag lyckas sisådär som sagt. Att springa på 9min/km är hopplöst långsamt. Det går inte!
Jag håller mig på tider som 7.30 varvat med 5.10 istället.
Bestämmer mig för att det är ok att göra fel ibland. I alla fall när det är åt rätt håll.
Jag kan väl få vara nöjd med det.

Det är inte alls särskilt varmt att sitta med morgonkaffet på altanen längre. Hösten håller på att ta över mer och mer.

Ryggen känns skön och mjuk efter gårdagens markpass. Vilket känns som en lättnad. Den är ju lite smått motsträvig, min rygg. Har sparkat bakut många gånger.
Men nu börjar jag äntligen komma tillbaka till vikterna igen utan att ryggen protesterar! Underbart!
Min nuvarande mål i marklyft är ju hundra kilo. Vilket inte är så mycket att dra upp egentligen, men med en motarbetande rygg är det väl det.
Drog 90 kilo för en halv evighet sen...
Får ta det en liten bit i taget. Skynda långsamt, som det så fint heter.