Tacofärs ligger utsmulad här och var över matbordet. Den nyss så vita duken är inte det längre. Tacochipsskålen glider runt bland oss som ännu sitter kvar och den svala sommarluften sveper in genom den öppna altandörren. Vi skrattar. Högt och ofta.
Barnen (de mindre) ränner runt kors och tvärs. Går ut genom altandörren. Kommer ner ifrån trappan. Passerar förbi ifrån vardagsrummet. En och annan slinker ner under bordet. Man kan tro att de är hur många som helst. Men kul verkar de ha. Precis som vi vuxna. Och tonåringarna.
Till och med tonåringarna. De som så ofta får gnälliga blickar över osocialheten i att sitta undangömda med sina mobiler. Till och med de sitter aktiva i våra samtal. Skrattar med våra skratt.
Det pratas om tält. Om fotboll. Om kryssningar. Minnen blandade med framtidstankar. Planer blandade med drömmar.
En underbar kväll helt enkelt.