Helt slut sjunker jag ner i soffan. Helt slut, men ack så nöjd.
Efter flera timmar i bil för hemfärd, från min älskade syster som bor så onödigt långt bort, kröp det i hela min kropp. Så där som det gör när jag suttit stilla alldeles för länge.
Så när jag fått undan packning och igång en tvättmaskin. Fått lite mat i magen och den värsta värmen avtagit. Då hörde jag av mig till träningskompisen som aldrig sviker. (Jaja, klart våra scheman inte kan synka jämt. Men ni fattar.) Och jo då. Det krävdes inte mycket övertalning där inte för att få hjälp att släpa runt mig en liten vända.

Sagt och gjort.
En liten vända senare. Lite stretchning (läs;yoga) på det. Och sen en helt fantastiskt skön dusch. Så sitter jag nu här. Nedsjunken i soffan och bara njuter.

Lagår?n ekar tom och stor. En katt tassar runt i mörkret. Utanför har regnmoln tagit över himlen och svalkan som kommer därav känns mer än välkommen. Några traktorer gömmer sig i ladan bredvid.
Nere på ängen betar korna. Några ligger slött och tittar mot mig med sina stora ögon medans kalvarna går på upptäcksfärd vid dikeskanten.
Gården ligger i vila.

Uppe i den stora gula herrgården råder det mer aktivitet. Barnen leker kurragömma bland alla rum. Någon smyger uppför i pigtrappan och en annan rusar genom köket. Gömställena är många. Liksom antalet barn.
I matsalen sitter de vuxna. Doften av grill ligger kvar och serveringsbordet är ännu fullt av mat. Olika sorters grillat kött, flera slags röror och sallader och ugnsbakat bröd. Min mage är redan proppmätt. Men jag brer mig ändå en liten brödbit innan jag åter sätter mig till bords. Till bords med familj.

Familj. På nåt sätt.