Den synen. Otroligt vacker.
Solen går ner bakom horisonten med ett guldigt sken. De skarpa kontrasterna. Mängden av master och den spegelblanka vattenytan.
Vackert. Så det tar andan ur en.

En liten liten stund.
Sen. Borta.
Bara mörkret kvar.

Ser ut över viken. Mängden segelbåtar förbluffar mig. Jag slutade räkna vid tjugo.
Åskan som dundrade i närheten för några timmar sedan är ett minne blott. Det var lite mysigt att sitta i båten och lyssna till naturens mullrande. Men jag är ändå tacksam att det inte kom hitåt.

Vi har precis gått på båten igen. Kylan (jo faktiskt! Och den tas bara tacksamt emot) fick oss att lämna den annars så varma klipphällen och kliva in under båtens kapell.
Kvällen har till största del spenderats med kuben. Rubiks kub alltså.
Så gott som alla i huset (okej då, vi säger väl båten. Men det är bara just för tillfället) klarar den sedan länge. Näst yngsta gossen var till och med med i ett tv-program här i våras. ?Idag om ett år?. Där han visade resultatet av sin årslånga kamp med att, inte bara lära sig klara av att lösa kuben, utan dessutom lyckas lösa den under en minut.
Han lyckades.

Men nu är det min tur att lära mig.
Har varit högst ointresserad och ovillig att ens någonsin försöka. Men nu. Ja. Jag vet inte riktigt. Nu har jag lust helt enkelt.
Fast då på mitt sätt. I min takt.
Och jag har ju några som kan lära mig.

Så. Tar en klunk kaffe. Halar fram min e-reader och andas.
Sitter på klippan framför båten och tar in stillheten. Den som kommer efter att hela proceduren med hoppiland-kallar och ankar-kontrollanter är avklarad. Då när styrman styrt rätt och linor töjts fast och stressen efter platsletarfokus avtagit.

Med en liten varm regnskur kom vi i ordning. Fick i oss några korv med bröd och fick fram ett par koppar kaffe. Under samma tid fixade dykargossen jollen full av leriga gamla glasflaskor från havsbotten. Hur hittar han dem? Alltid. Hur många som helst.

Sen.
Kaffekopp. Läsplatta. Klippa.
Andas.

Med min kaffekopp på altan. En vanlig morgon i mitt eget residence.
Skulle vilja skriva att jag satt i svalkan på altan. Men det vore en lögn.
Det är varmt. Förskräckligt varmt.

Klockan var över nio när jag vaknade och även om det förvisso är skönt att sova ut så ger det mig lite ångest över att jag vänder på dygnet. Jag vill ha sovit ut och vakna pigg klockan åtta. Om en vecka är semestern slut och de tidiga mornarna är tillbaka. Då jag måste gå upp klockan tre.
Måste vända tillbaka dygnet.

En fjäril fladdrar förbi. På avstånd hörs en lastbil ta sig ner från kyrkan. Inne hörs ljudet från nyhetsmorgon och skrattande barn. ?Vad blir man om man sväljer en linjal? -Mätt!? Skrattar så de kiknar.
Jag sippar vidare på mitt kaffe.

Helt slut sjunker jag ner i soffan. Helt slut, men ack så nöjd.
Efter flera timmar i bil för hemfärd, från min älskade syster som bor så onödigt långt bort, kröp det i hela min kropp. Så där som det gör när jag suttit stilla alldeles för länge.
Så när jag fått undan packning och igång en tvättmaskin. Fått lite mat i magen och den värsta värmen avtagit. Då hörde jag av mig till träningskompisen som aldrig sviker. (Jaja, klart våra scheman inte kan synka jämt. Men ni fattar.) Och jo då. Det krävdes inte mycket övertalning där inte för att få hjälp att släpa runt mig en liten vända.

Sagt och gjort.
En liten vända senare. Lite stretchning (läs;yoga) på det. Och sen en helt fantastiskt skön dusch. Så sitter jag nu här. Nedsjunken i soffan och bara njuter.

Lagår?n ekar tom och stor. En katt tassar runt i mörkret. Utanför har regnmoln tagit över himlen och svalkan som kommer därav känns mer än välkommen. Några traktorer gömmer sig i ladan bredvid.
Nere på ängen betar korna. Några ligger slött och tittar mot mig med sina stora ögon medans kalvarna går på upptäcksfärd vid dikeskanten.
Gården ligger i vila.

Uppe i den stora gula herrgården råder det mer aktivitet. Barnen leker kurragömma bland alla rum. Någon smyger uppför i pigtrappan och en annan rusar genom köket. Gömställena är många. Liksom antalet barn.
I matsalen sitter de vuxna. Doften av grill ligger kvar och serveringsbordet är ännu fullt av mat. Olika sorters grillat kött, flera slags röror och sallader och ugnsbakat bröd. Min mage är redan proppmätt. Men jag brer mig ändå en liten brödbit innan jag åter sätter mig till bords. Till bords med familj.

Familj. På nåt sätt.

Det knarrar och gungar när någon vänder sig i sömnen. Vi sover med fönstrena öppna och alla ljuden utifrån hörs tydligt. Jag, mannen och de två minsta sover i min systers husvagn. Det är ganska likt båtlivet faktiskt. Om än på torra land.
Det är praktiskt att ha en husvagn som kan agera gäststuga vid långväga besökare.

Klockan är bara åtta och som vanligt vaknar jag och småttingarna först. Hela huset sover.
Luften är ännu sval och skön, men jag vet att det väntar en lika varm dag igen. Det blir ännu en dag i vattnet. Men denna på stranden.
Igår var vi på det stora vattenlandet här i trakten och det var riktigt kul för samtliga.
De som gillar läskiga kanor fick sin beskärda del av dem och de som inte är så förtjusta i sånt hade en mysig lagom lugn fors att glida runt i. Det fanns något för alla.

Men stranden här går inte av för hackor den heller. Med vatten varmt som i ett badkar är det inte utan att till och med jag går i.
Och med egen trampbåt att köra omkring i är det extra lyxigt.
Ännu en härlig dag väntar.

Från den heta asfalten känner jag den. Den solbrända marken som får mina fötter att röra sig snabbare. Från den branta vattenrutschkanan känner jag den. Där vattnet yr i kaskader runt forsande våghalsar som kastat sig ut över kanten. Från skrattande barn som studsar på det uppblåsta berget och faller omtumlade ner i plasket känns den och från ungdomarna på badringarna i forsen där de skönt flyter förbi. Jag kan känna den från nöjda munnar vid glasskiosken. Där de smaskar mjukglass ikapp med solen, som smälter den snabbare än den hinns ätas upp.
Överallt känns den. På min hud, i sin doft och av barnens klingande skratt.

Sommaren.
Den varma, sköna, underbara.
Jag bara sitter. Andas. Tar in allt.
Fyller min kropp och alla mina sinnen till bredden av sommar. Fyller min själ och njuter.
För rätt vad det är.
Är den slut.