Fryser. Det är inte varmt.
Förflyttar mig till solen istället. Bättre.
Äter en skål keso med banan för att inte överrumplas av hunger innan middag. Det är gott. Och ännu godare med kanel.

Dagens uppdrag att handla fastnade en aning på tröskeln ut, då jag påmindes om att mannen norpat min bil idag. Hans hamnade hos billackeraren på grund av årlig kontroll och därmed tog han min.
Hmmm. Vi måste handla tänkte jag och kallade in mina fotsoldater, beryggade dem med rejäla förvaringsmöjligheter och beordrade dem på cykel i mitt följe.
Så med varsin ryggsäck och jag med cykelkorg lyckades vi få hem det allra nödvändigaste. Som frysta hallon och nudlar. Ni vet sånt man bara inte kan vara utan.

Skönt. Nu klarar vi oss några dygn till.

Myser med dagens första kaffestund i solen till glada barns plaskande. Självklart fick jag kaffe till frukosten men tillät mig inte till någon längre kaffestund då eftersom jag hade planen att ta tag i dagen lite raskare än vanligt. Varför vet jag inte. Ville komma igång.

Började i gymmet. Vilken bättre början finns det. Rev av veckans frontböj, utfallssteg och marklyft. Hade full fokus på att ha med mig en stark bål i alla momenten och det kändes riktigt bra. Har haft ont i ländryggen i säkert ett halvår. I själva verket är det nog ännu längre, men jag förtränger och tror att det blir bättre ett tag och så blir det värre igen.
Men jag har varit hos naprapat, kiropraktor och massör många gånger under tiden och det sitter nog inte där. Det könns muskulärt. Som en aldrig släppande träningsvärk som inte är av denna värld.
Det blir bättre när jag rör mig och mjukar upp ryggen. Den älskar promenader och löpning. Och varje morgon kör mitt lilla stretchprogram, kalla det yoga om du vill, vilket tycks få igång ryggen för dagen.

Häromdagen fick jag en påpekan på att det kunde komma av bristande bålkontroll under träning. Så nu fokuserar jag som fasen på just det. Slutar väl med att de musklerna goes bananas istället.
Och jo. Jag har prövat vila. Och antiinflamatoriskt. Hjälper inte.
Men det blir ju faktiskt en vecka på camping snart. Med måhända ingen träning alls, i alla fall ingen med vikter, så då blir det ju en vilovecka. Fast att sova på luftmadrass lär ju inte min rygg favorisera alls.

Livet är en utmaning. Spännande.