Fryser. Det är inte varmt.
Förflyttar mig till solen istället. Bättre.
Äter en skål keso med banan för att inte överrumplas av hunger innan middag. Det är gott. Och ännu godare med kanel.

Dagens uppdrag att handla fastnade en aning på tröskeln ut, då jag påmindes om att mannen norpat min bil idag. Hans hamnade hos billackeraren på grund av årlig kontroll och därmed tog han min.
Hmmm. Vi måste handla tänkte jag och kallade in mina fotsoldater, beryggade dem med rejäla förvaringsmöjligheter och beordrade dem på cykel i mitt följe.
Så med varsin ryggsäck och jag med cykelkorg lyckades vi få hem det allra nödvändigaste. Som frysta hallon och nudlar. Ni vet sånt man bara inte kan vara utan.

Skönt. Nu klarar vi oss några dygn till.

Myser med dagens första kaffestund i solen till glada barns plaskande. Självklart fick jag kaffe till frukosten men tillät mig inte till någon längre kaffestund då eftersom jag hade planen att ta tag i dagen lite raskare än vanligt. Varför vet jag inte. Ville komma igång.

Började i gymmet. Vilken bättre början finns det. Rev av veckans frontböj, utfallssteg och marklyft. Hade full fokus på att ha med mig en stark bål i alla momenten och det kändes riktigt bra. Har haft ont i ländryggen i säkert ett halvår. I själva verket är det nog ännu längre, men jag förtränger och tror att det blir bättre ett tag och så blir det värre igen.
Men jag har varit hos naprapat, kiropraktor och massör många gånger under tiden och det sitter nog inte där. Det könns muskulärt. Som en aldrig släppande träningsvärk som inte är av denna värld.
Det blir bättre när jag rör mig och mjukar upp ryggen. Den älskar promenader och löpning. Och varje morgon kör mitt lilla stretchprogram, kalla det yoga om du vill, vilket tycks få igång ryggen för dagen.

Häromdagen fick jag en påpekan på att det kunde komma av bristande bålkontroll under träning. Så nu fokuserar jag som fasen på just det. Slutar väl med att de musklerna goes bananas istället.
Och jo. Jag har prövat vila. Och antiinflamatoriskt. Hjälper inte.
Men det blir ju faktiskt en vecka på camping snart. Med måhända ingen träning alls, i alla fall ingen med vikter, så då blir det ju en vilovecka. Fast att sova på luftmadrass lär ju inte min rygg favorisera alls.

Livet är en utmaning. Spännande.

Jag har gått bredvid dig sen dag ett. Följt alla dina steg ut i livet. Med min hand i din har jag sett dig klara alla utmaningar som lagts vid din väg. Vid din sida har jag åter gått igenom barndom och tonår.
Att nu se dig komma ut i vuxenlivet är enormt känslosamt. Starkt.
Varje steg i din utveckling hyllar jag. Men varje steg du tar framåt leder nu sakta bort från mig.
Det finns en gräns. Där jag stannar. Släpper din hand.
Och du går vidare.

Doften. Den här underbara doften.
Sommar, gräs och blött trä.
Regnet smattrar mot poolskyddet och ger mig minnen från barndomen.

?Jag ligger på sängen och läser i det pyttelilla sovrummet. Dörren som alltid står öppen leder rakt ut på klipporna och jag hör havet skvalpa. Regnet smattrar mot plåttaket och doften av hav och sommar är genomträngande.
Utanför fönstret hänger nätet och ger en extra lukt av fisk. Bara lagom inblandad i den salta havsdoften.
Jag minns att jag hade nya hudkrämer med tea tree olja, vilket också blandades in bland alla lukter.
Jag var tretton och läste kärleksböcker.
Och lyssnade på regnet.?

Tror vi slog någon typ av rekord. Projektet tog oss säkert en och en halv timme.

Idrottsföreningen vi deltar i med vår judoträning har en liten kiosk. En sån där som rullar runt för egen maskin. Betalning swishas till största del och så köps det in det som går åt mest. Dricka. Mycket dricka.
Det finns en effekt av detta. En effekt på rakt av hundra procent. Precis lika mycket dricka som köps in och säljs hamnar i pantkassar. Minst. Säkert kommer ännu mer pant in utifrån också. Undrar om inte byns hela pantlager som genom ett mysterium råkar fyllas i våra pantkassar. För det var en ofattbart ofantlig mängd pant vi hämtade idag.

Jag och elvaåringen slog våra bestämda nävar ihop och sa att idag fixar vi nåt som fixas bör. Klubbens pant.
Sagt och gjort tog vi bilen dit stegade in i köket och började plocka fram, rada upp, alla pantkassar vi hittade. En sån mängd.
Tre stora fulla sopsäckar stod i ett hörn bakom kylen travade ovanpå varandra. Uppe på de två kylskåpen och frysen stod pappkassar i inte bara en rad, såg vi när vi började plocka ner, utan det fannns en rad till bakom. Det var säkert tio kassar.
Vi insåg snabbt att detta projekt var större än vi anat och att det här var tvunget att delas upp i omgångar. Till och börja med fick vi försöka fylla bilen med hälften.

Vi stod sen och pantade i en hel evighet. Fick gå två vändor tillbaka till bilen och hämta fler kassar vart efter som. Och sen åka och hämta den resterande hälften.
Vi lät pantsumman gå till hundringen innan vi bröt. Kändes som bra pauser på kvitton.

Kan ni gissa totalsumman? Nu fick föreningen lite till kassan för inköp av fler drickor kan jag säga. Summan gick upp över sjuhundra kronor. Och vi slog ica?s pantrekord som låg på sexhundra.

Rekord är rekord. Kvittar väl på vad. M

Den vill inte riktigt vakna ännu. Tar lite sovmorgon så här på semestern. Men läser på vädret att det ska bli en solig dag idag. Så den kommer väl fram vad det lider.
Jag sitter rätt nöjd ändå med min kaffekopp. Förutom en fripassagerande tvestjärt på axeln är jag helt rofylld.
Morgongröten äten, två sömndruckna raringar i soffan, två hårt slitande tonåringar på arbete och två storsovare som laddare för tuffa studiår i framtiden. Allt är som sig bör.

Igår tränade vi judo. Jag och alla kompisar på klubben. Jag jobbar mest med judobästisen, det är vi som tränar kata ihop så vi behöver nötas och stötas ordentligt. Få våran judo att synka och lära oss läsa av varandra fullständigt.
Igår fick vi träna på ett ganska basic-kast, fast ingen teknik är så basic att den inte går att göra grymt snyggt. Och det kändes så bra. Vi fick in ett underbart flyt med perfekta tekniker och snygga fall. Vår tränare ställde sig och tittade och berömde oss massor.
Och man är aldrig för gammal eller för erfaren för beröm. Vi sög i oss allt. Det var så skönt. Superroligt med uppmuntran och massa peppande beröm.

Synd nog är det ingen teknik från katan.
Men vi nöter vidare.

Med ännu en kaffe i solen njuter jag av trötta ben. Har just ätit min standard lunch på en rejäl dos sallad med två ägg och makrill. Det smakar alltid lika gott och min mage älskar det.
Dessförinnan rännde jag runt på byn en timme. Det var det som var målet. En timmes löpning vart helst jag fick lust att ta mig.
Det blev en sväng förbi de nybyggda husen och en loop genom skogen över mountainbike-banan och sen var tiden plötsligt slut. Men lika glad var jag för det och styrde kosan hem igen.

Nytta skulle jag göra idag också. Det fick bli poolrengöring. Fixat lite med pumpen och fyllt på klor och resten av dagen ska jag piska barn till att köra några varv med håven. Den behöver verkligen en omgång. Ibland är det extra bra att vara många. Då räcker det att göra lite var.

Jisses vad jag myser nu. Mår aldrig så bra som efter löpning.

Börjar få rutin på det här.
Morgongröt och kaffe på altan och en stund i solen.

Måndag.
Man och två av storpojkarna är på jobb. Sjuttonåringen som läser tekniskt program på gymnasiet hjälper pappa med ritningar till cnc-maskinen. Massa koordinater och hieroglyfer kors och tvärs.
Och femtonåringen sommarjobbar på sin gamla praktikplats. Superbra.
Nu väntar vi på inträdesbeskedet för äldsta. Kommer han in på någon utbilding? Vad ska han bli när han blir stor?
Läskigt spännande.

Själv älskar jag mitt jobb mer än någonsin. Betalt sommarlov. Kan man ha det bättre?
Laddar nu för en löprunda. Var ska jag springa? Har ju all tid i världen. Men lite nytta ska jag nog hinna med också.
Bara lite lagom så där.