Det var väl vid halv fyra tiden de började. Inte störande. Mer mysigt och stämningsfullt.
Morgonens fågelssång är nog den vackraste.
Det är bara det att man helst inte vill höra den. Inte på grund av att de skränar och stör, utan bara för att man rent egoistiskt önskar sig själv sova då.
Det gjorde inte jag.
Att ligga vaken och inte kunna somna är tortyr. Inte vet jag vad som väckte mig heller. För jag sov ju. Jättegott. Tror jag.
Men vid tretiden vaknade jag. Före fåglarna. Och sen låg jag där och vred mig irriterat i evigheter. Åtminstone ett par timmar.

Sitter nu med Lycy Diamond?s, En sommar i Brighton, på altan och lyssnar till helt andra ljud än de från inatt. Nu är det mer bilar och grannens sågande som når mina öron.
Det är söndag och jag har inte mycket på agendan. Ett styrkepass ska jag pusha mig igenom så småningom. Men annars.

Det blir nog en hel dag med Lucy.
Låter som en bra dag.