Solen står ännu högt på himlen men hettan börjar sakta mildras. Temperaturen sjunker lite lite, sakta sakta.

Det är fruktansvärt hett ute på sjön idag. Luften dallrar och varje por på min hud svämmar över.
Vi är sex stycken som kom iväg och vi pustar och suckar ikapp, inte utan att irritationen kryper i oss.
Havet vill locka oss i, med sitt svala plaskande mot klipporna, men ytan ör täckt av gul algsoppa och ser allt annat än hälsosam ut. Nej.
Vi sitter här och förgås av värmeslag och kan inte göra nåt åt det.
Vi längtar till kvällens svalka.

Hoppas på svalare dag imorgon.
Aldrig är man nöjd.

Väcks av klockan och kliver direkt upp. Gör min morgontoalett och går ut till min matta på altanen. Känner sträckningarna genom hela kroppen medan jag gör min lilla yogarutin.
Vaknar.

Idag ska vi ut med båten igen. Några dagars guppande som jag ser riktigt mycket fram emot.
Vet inte vilka vi blir. Men åtminstone de tre små. För är man under femton är man liten. Punkt.

Det är underbart att åka iväg lite nu och då. Men för en inbiten motionär med ett visst träningsupplägg blir det ibland lite tjorvigt. Jag vill inte hoppa över styrkepassen. Alls. Annat kan jag råka missa ibland, men styrkan. Nej.
Därför väckte jag mig själv av klockan och ska snart bege mig ner i gymmet.
Att ha eget gym i källaren är fenomenalt. Superlyxigt. Men jag skulle aldrig kunna ha det på annat sätt.
Jag har inte tid att lägga på transporter till och från eller på att vänta på att andra människor ska bli klara och släppa fram mig till någon viss station.
Plus att jag verkligen inte tycker om att gymma bland andra. Det är inte trevligt alls.

Så har man möjlighet att avvara ett rum, ett utrymme eller en hörna, så är ett eget lite gym värt sin vikt i guld. Träningen blir så mycket enklare. Ursäkterna så mycket färre. Framstegen så mycket lättare.