Appen piper till och en kvinnlig röst talar tydligt om för oss att nu ska vi öka tempot och springa snabbt i trettio sekunder. Vi lyder.
Med armarna pendlande tätt vid sidan trycker vi oss framåt.
Det piper till igen och vi får direktivet att sänka hastigheten under två minuter. Vi pustar ut och drar ner till ett lagom lunk och försöker hämta andan ordentligt innan det är dags för nästa intervall.

Jag älskar att bli tillsagd om vad jag ska göra när det gäller träning. Pressa femtiofem kilo två gånger i sex omgångar. Eller spring snabbt i trettio sekunder med två minuters lugn återhämtning. Det är bara att lyssna. Göra. Och sen känna sig superduktig.

Idag drog jag med mig vännen på ett förlängt intervallpass. Först åtta snabba intervaller, vilket skulle ta en halvtimme, och sen fortsatt lunk för att förlänga arbetstiden lite.
Vi sprang och kämpade med intervallerna, lufsade vidare och blev nöjda när vi nått sju kilometer. Intervaller med extra lufs var kanon. Som att få in två pass på en gång.

Intervaller är jättekul. Sen är det inte så lätt att följa direktiven med exakt tempo, idag skulle vi enligt programmet springa på 5.40 tempo, men det visade sig efteråt att vi hållit ungefär 4.10 tempo, men det spelar väl mindre roll.
Det är skönt att följa order och bara utföra. Det får hela löpturen att gå rasande fort. (Hihi) Plötsligt är det bara färdigt.

Jag mådde fenomenalt bra vid hemkomst. Och jag mår fenomenalt bra hela kvällen. Så nöjd så.

Känner mig som värsta hackern. Till trettonåringen skrattar åt mig. Känner mig som en tant.

Suttit och klurat ett tag på att skapa en ny blog. Börja om och förbättra. Jag har lite vuxit ifrån denna sidan. Det var här barnaskaran formades, växte och grundades.
Nu står jag i nästa fas i livet. Äldre, mognare och med barn som sakta håller på att förvandlas till män.

Men att börja om är inte lätt.
Jag är otroligt förtjust i normalitet. Bekväm. Vill helst ha det som det brukar vara.
Fast att börja om kan ju vara riktigt lärorikt. Stimulerande. Framåtdrivande.

Denna plattform har funkat, men den visar sig ha fastnat i enkelspårighet och tycks ha blivit smått omodern.
Prövar mig fram bland andra verktyg. Får se hur det går. Om min utveckling fortskrider.

Fortsättning följer.

Letar upp den soligaste platsen på altanen. Men det står en gran ivägen.
Solen slinker igenom grenarna bäst den kan och jag suger åt mig varje lite värmestråle som kommer åt mitt håll.
Fryser.

Tacksam över att solen ändå visar sig. Men missnöjd över hur låg temperaturen trots det är. Bylsat på mig mysbyxor och tjock gosig tröja. Vägrar strumpor. Kaffet tog slut lite väl fort i den här kylan och funderar på en kopp till.

Äh. Tusan. Kan inte någon såga ner granen? Borde inte vara så svårt. Kan vi inte göra det själva? Vår gran. En klen gran. Men lång. Hög. Ser ut som att man skulle kunna dra omkull den. Får bli nästa kvinnliga list-projekt.

Appropå träd. Jag har ett.
Många egentligen.
Men ett är lite speciellt. Helt anonymt ståtar det mitt på tomten. Till hälften ser det ut som en vacker hängpil, till hälften ett enormt rakt träd. Bladverket är det samma, så det är ju samma träd. Varför står då halva upp?
Vill kapa det så att hela trädet hänger. Hängpilar är vackra. Men jag vet inte vad detta är för träd. Någon sa ask.
Mannen är snickare, kan mängder av träd, men här går han bet. Fast han gissar på pil.

Behöver konsultation av kunnig person.
Var hittar man det?
Kunnig, pålitlig person sökes.