Över gräsmattan hänger sittknappen till linbanan så ödsligt. Gungar stilla i vinden.
Är det inte en fasligt blåsig sommar vi har? Och hur kommer det sig att ensamma barnleksaker alltid ger känslor av skräck?

Äter frukost på altan. Som vanligt. På en blåsigt osomrig altan. Sommaren tycks ha gått på sommarlov i samma stund som vi tog semester. Suck.

Inne i huset sover gossarna. Åtminstone fem av dem, med mannen räknat. Småknattarna ligger i soffan framför sommarlov. Barnkanalen.
Idag står en tripp till hemorten på schemat. Hälsa på lilla muminmormor som brutit handleden. Stackarn. Och säkerligen göra ett besök i det numera gigantiska Täby Centrum.

Det är nåt visst med att komma tillbaka till barndomsmiljön. Det liksom suger i en på något sätt. Som att få sjuhundra minnen nedtryckta i halsen på en och samma gång. Både bra och dåliga. Man kan liksom inte värja sig.
Men på något sätt känns det mysigt.

Igår kom femtonåringen ner för trappan. Det är han som är familjens fashionista, om en kille kan vara det. Han som fixar håret var tionde minut och vägrar bära vilka kläder dom helst. Han som hittar på hundra sätt att tjäna pengar på och får och skickar paket ideligen.
Han som bryr sig om hur han ser ut, hur det ser ut och hur allt ser ut.
Igår kom han ner och bad mig och mannen komma upp till hans rum.
Tadaa. Ommöblerat. Igen.
Nu vet jag av erfarenhet. Liksom säkert du också. Att ommöblering betyder något. Nämligen nya inköp.
Suck.

?Imorgon när vi åker hem kör ju vi förbi Ikea. Jag behöver större säng.?

Femtonåringen på väg till avslutningsbalen för några veckor sen. Stilig som få.

I need a break.

Pausar till ljudet av gräsklipparen.
Semestern är till för avkoppling, sägs det. Det är en myt. Så sant som det är sagt.
Vad gör man på semestern? Flänger runt för att roa barn och familj. Flänger runt för att få gjort sånt som man inte orkat ta tag i förut. Flänger runt för att fixa trädgårdsbitar man inte hunnit med innan.
Ett fasligt flängande.

Just idag fick mannen för sig att städa baksidan av vår tomt. Garagehörnet. Platsen där allt skrot samlas som han inte klarar av att göra sig av med. Skit som kan vara bra att ha. I framtiden. Nån gång. Eventuellt.
Fast så fort går inte tiden. För till den framtiden når vi aldrig. Just den tiden står liksom stilla.

Men när han städar är han lite ilsk. Smått aggressivt irriterad över allt som konstant är i vägen. Och då gäller det att passa på. Smida medan gubben är varm så att säga.
Tunnan, som legat i tio år, kan vi göra oss av med den? Japp.
Jag fyller släpet med bråte och ser till att vi far till tippen innan han kallnar.
Blir av med mängder av skräp som varit på väg så länge. Så skönt. Förlösande.

Nu är det fint på baksidan. Städat. Sandhögen undanskyfflad. De nödvändiga bra-att-ha-sakerna placerade lite så där prydligt.
Nå, prydligt var väl att ta i. Men det ser i alla fall bättre ut.

Och nu. Nu kan vi koppla av.
Åtminstone till imorgon.

Sitter och betraktar mina blommor. De lever ännu.
Klockan är halv tolv och jag har precis ätit min frukostgröt. Det blev lite sent idag. Storpojken hade körlektion i stadsmiljö och jag lovade plocka upp honom så han får köra hem också. Motorväg. Köra mer helt enkelt.
Och helt plötsligt valde kroppen att sova två timmar mer än vanligt. Så jag fick snällt åka så fort jag blivit klar med morgonrutinen.

Molnen hänger tunga på himlen. Tycks inte bli någon varm dag idag heller. Som jag tänkte; förra sommaren tog värmekvoten för flera somrar på raken.

Men jag har en hel del fix ändå. Tvätt. Så kanske lika bra att inte solen lockar.

Till slut orkar jag inte mer. Tigger och ber om att få gå hem.

Säga vad man vill om mobilspel, men vad gäller Pokemon Go så bidrar det knappast till stillasittande. Tvärtom.
Elvaåringen har gått femtio, 50, kilometer denna Ölandsvecka. Helt galet. Vansinne.
Men sen är han ju lite speciell vad kommer till energi. Har hur mycket som helst. Så där så det blir över.

Jag ville ut och ta en långpromenad nu efter middagen. Har bara tränat i gymmet idag och kände mig lite rastlös. Hmm. Det var det där med energi. Genetik och allt.
Men ok. Några pokemonare kan jag ju ta med mig. För sällskaps skull.
Fick med mig två egna plus en extra. Hade min planerade timmes runda i fokus och trampade iväg. I bra hastighet. Min hastighet.

Och minsann. Fanns visst pokemons och gym och stop och krok och flax och allt möjligt längs vägen. ?Det ligger en flux där, dit måste vi gå.? ?Vet du var det här är mamma?? Bild på rutschkana trycks upp i mitt ansikte. ?Ja det vet jag.? ?Vi måste dit.?
Och vi gick. Och gick. Och gick tillbaka. Här har vi varit förut, tänkte jag men orkade inte yttra mig.
Min hastighet höll dem. Med mål framför sig kan man visst gå hur långt dom helst. Och fort.

Efter två timmar sa jag stopp. Jag blev trött. De orkade visst gå hur långt som helst.
Pokemon. Mobilspel. Mobilt så det räcker.

Vaknar i egen säng. Du underbara känsla.
Vanlig morgonrutin. Du underbara känsla.
Morgonyoga på altan. Du underbara känsla.
Hemmagjord grötfrukost med proteintillskott. Error.

Jaja. Det var bara att åka och handla. Kylen var ju tom. Men det var Ica också, så det var ju snabbt avklarat. Och så fick jag hem mitt paket från Bokus.
Som jag beställde en vecka innan vi for till Öland för att kunna ha med mig Anna Gavalda till stranden. Valde och betalade för snabbfrakt, 1-2dagars leverans.
Lade beställningen den tjugofjärde, 24, juni. Den andra, 2, juli skickades dem och kom till mig dan därpå. Mig, som var på Öland, fick snällt vänta på Gavalda till jag kom hem igen.

Varför? Jo, svaret från Bokus lyder att böckerna har först en hanteringstid på 2-5 dagar då de ska komma från deras leverantör. Sen är det frakttiden.
Vad f***n. Då kan man inte låta någon beställa med något som kallas snabbfrakt. Lurendrejeri.
Beställer inte därifrån en gång till.

Fortsätter.
Hemmagjord grötfrukost med proteintillskott. Du underbara känsla.
Kaffestund i morgonsolen. Du underbara känsla.
Ny efterlängtad bok i min hand. Du underbart underbara känsla.

Havet skummar. Gässen seglar fram.

På avstånd ser vi bilfärjan gunga runt bland vågorna. Igår var de helt inställda på grund av blåsten. Men idag kämpar de sig visst fram i vinden. Det går lite på tvärsen.

Nervöst betraktar jag det faktum att denna båttur betyder en drygt två timmar lång åksjuketur för oss som trettonbarnssällskap. Och jag. Jag blir nog åksjuk först.
Nej. Vill inte.

Ändrade planer. Igen.
Istället för att vänta nittio minuter på att få åka med färjan, tar vi en glasspaus och bestämmer oss för att ta vägen runt. Och resten av sällskapet slår följe.
Vi vill inte åka gungig båt idag.

Hippien med rullatorsparken sa det. Våra tältkompisar säger det. Väderkunniga säger det. Det brukar inte vara så här kallt och blåsigt på Öland den här tiden.

Normalt bryr jag mig inte om väder. Det blir vad det blir och det enda väder som betyder något är det jag vistas i. Jag lever i dagen.
Men när man tältar blir det desto intressantare. Regn är mindre mysigt.
Därav har vi haft lite mer koll än vanligt på vädret som kommer. Och nu kommer regn. Hela natten till söndag och söndag morgon ska det regna. Mindre mysigt att packa tält då.
Därför ändrades resplanen.
Istället för att packa och dra imorgon bitti far vi ikväll.
Det blev sista dagen vid poolen. Sista solen.

Discokulan glittrar från taket. Musiken ljuder ur de väl tilltagna högtalarna.
Det är ganska mycket folk samlade framför scenen på Böda Sand. Vet inte om de kommit för bandet som ska spela eller för gästartisten. Vi kom för den senare.

Har man ändå inget att göra kan man ju lika gärna gå och se vad som händer när det sker något.
Det tog inte ens en minut av första låten bandet startade med, så lämnade den första av oss sex som tagit oss dit. Tre till smet iväg efter två låtar. Bara jag och vännen dröjde oss kvar för att få se gästartisten. Vi hade ju ändå kommit hit.
Han är ju ingen superstor artist, Erik Segerstedt, men vi hade ju ändå inget annat för oss. Och hade vi nu stått ut några låtar av detta slaktarband som stod på scen, kunde vi stå ut några till. Och så lång blev inte väntan. Men så värd det.

Vilken klasskillnad. Vilken nivåhöjning.
Jag måste erkänna att jag blev lite häpen. Vilken röst ändå. Han sjöng ju riktigt bra.
Eller var det bara just effekten av dåligt kontra bra som fick hans prestation att skina så?
Hur som. Fast det tror jag faktiskt inte.

Nu fick veckan lite glitter över sig också.