Den senaste veckan var omvälvande. Mitt hjärta har spunnit sig varmt och pulserat högt. Gjort mig helt matt.

Det var äldsta gossens första vecka på universitetet. Och även om jag såklart inte ska måla ut honom här så kan jag väl få erkänna att för en mamma kan också nystarter vara tufft.

Jag är så imponerad och stolt och till och med avundsjuk på det han just klivit in i. Studentlivet. Högskolestudier.

Jag hade också planer när jag var ung. Planer som trasslade in sig i kärleken. Trasslade och fastnade.

Under årens lopp har jag sen gjort mina taffliga försök att plugga vidare. Läst till problemhunskonsult, blev inte klar dock då jag inte kunde få ihop ordentligt med praktiska fall. Efterfrågan är med andra ord obefintlig. I alla fall när man ska betala för den.
Sen läste jag, och blev klar, till näringsterapeut. Men det var nog mer som en hobby.

Nu har jag hamnat i skolan och det är ju med barn jag hör hemma. Det vet jag ju. Det känns.

Idag ska jag njuta extra av min förstföddes närvaro, för ikväll far han igen. Han är också på rätt plats. I studier. Det är där han hör hemma. Hans hjärna är exceptionell när det gäller just inlärning och minne. Hans resa har bara börjat och det är så spännande!