Jag var här om dagen snabbt in till en kollega för att hämta en hylla. Och hennes hem var så mysigt! Fullt med söta gamla klenoder, rosor och fluffiga kuddar. Ärvda eller fyndade möbler av äldre ursprung, pyttesmå byråer och skåp med mängder av lådor. Det var avskavd målarfärg, rostiga plåthandtag och mängder av gammalt glas i vingliga former och färger.

Det var så där så att jag bara skulle vilja få krypa upp i soffan bland kuddarna med en stor kopp te och lyssna på livsöden. Dofta på rosor med stråkorkester i bakgrunden.

Men hur mysig miljö jag än tycker att det kan vara med många små sevärdheter i ett hem, så i mitt eget är jag så radikalt mycket mer sparsmakad. Vill gärna ha några blommor i fönstret. Sen fastnar något konstverk ur barnahand och eventuellt någon raritet från ett minne. Men helst ska det vara tomt. Ren yta.

?Det är för att du hatar att damma?, säger mannen. Fast vadå? Hatar och hatar. Det är väl inte så illa, tänker jag, men inser i samma stund att det kan jag ju tänka eftersom jag ju aldrig gör det. Dammar alltså.

Mannen är helt tvärtom. När jag gör mig av med saker, slänger sånt som aldrig används och skalar bort onödigheter. Köper han in fler prylar och hittar tusen och en superviktiga bra-att-ha-mojänger.

Så kom det sig plötsligt att han fick en bok i örat. Han är en sån som lyssnar. Dagarna i ända och under arbetstid. Och när biblioteket börjar kännas tomt rotar man på nya ställen. Därav lyssnade han helt plötsligt på ?Prylbanta?. När det kom fram undrade jag verkligen om allt stod rätt till med gamle mannen. Eller om jag ska tolka det som begynnande demens.

Påverkbar är han i alla fall för nu har han röjt i källaren i en veckas tid. Markerar saker som ska väck, säljas eller skänkas, med gula tejpbitar. Så nu sitter gula lappar lite överallt, vid ett tillfälle hittade jag en på mig själv, så nu gäller det att man håller sig på alerten!

Jag är otroligt nöjd med denna transformation, men är håller mig lite på min kant. Låt han fiffla bäst han vill, så får vi se vart hän det tar vägen.

Jag hoppas bara att jag inte hamnar bland gullapparna.