Stegen trummar mot den blöta landsvägen. Den uppmjukade leran låter mina skor sjunka ner lätt i geggan när jag trycker ifrån i mina steg uppför backen.
Idag valde jag att vända på varvet i mitt distanspass, samma runda men åt andra hållet. Gör det i alla fall lite nytt.
Men plötsligt noterar vi backar vi aldrig tänkt på förut.

Min planering för löpningen utgår från ett lopp jag och mannen ska springa i maj. Göteborgsvarvet. En halvmara.
Maken bryr sig inte så mycket om det där med planering och träningsupplägg. Han kör mer som han vill och springer när han har lust. Kallar sig själv lyxlöpare. Väljer helst dagar med bra väder och duckar för dagar av trötthet.
Jag, å andra sidan, älskar detta med schema. En plan och ett upplägg. Pass att bocka av och succesivt beta sig framåt längs en utstakad väg. Superkul!
Trots att mannen gör som han vill har han funnit sig i att vara en perfekt hjälp för mig när det gäller tempohållning. Att kunna önska ett tempo för en viss sträcka eller tidsintervall och luta sig mot honom. Falla in i hans steg och slippa tänka. Bara följa med. Rulla på. Det är suveränt!
Därav gör han mig alltid följe under åtminstone ett pass i veckan. På sistonde under distanspassen.
Idag till exempel. Planeringen utgjorde ett schema som följer; 35min i ett tempo på 6.30min/km, därefter 10min i 5.30min/km och sist 35min till på 6.30min/km
Men jag vet, utifrån mina gamla resultat, att jag torde klara ett snabbare tempo. Så min önskan blir till min farthållare: någonstans mellan 6.00-6.15 på 35-minutrarna och runt 5.00 på tiominutaren.
Sagt och gjort. Off we went.

Vi springer ut ur de centrala delarna av vår lilla ort. Vilket är den stora skönheten med just distanspass. Att komma längre bort och få se andra delar av vår närmiljö.
Vi passerar gårdar med ståtliga hästar och grisar bökandes i myllan, igenbommade sommarhus och grannbyns kyrka.
Mina ben leker med rytmen från någon glad låt som spelas från min i-phone och maken suckar över min ojämna löpning. Musik är underbart!

Lungorna frustar och mina ben är trötta när jag inser att det endast är tio minuter kvar. Lufsar på och njuter av känslan att vara alldeles genomarbetad.
Maken släpper mig den sista biten för att få ränna på lite i egen takt och vi samlar ihop oss på farstutrappan efter avslutat pass. Ljuvlig känsla! Underbara löpning!

Resultat; 5.40-tempo i 35-minutrarna och 4.50 på tiominutaren. Klart godkänt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...