Direktlänk till inlägg 26 februari 2020
Det har varit lite svajigt idag.
Så länge jag var på jobbet var det bra. Men sen när jag kom hem har tankarna varit svåra att styra och de har fått tårarna att trilla både en och två gånger.
Imorgon är det begravning.
Min älskade farmor.
Det kröp så i kroppen efter att jag var klar med middagsdisken så jag kände verkligen att jag bara måste ut och springa en sväng. Trots att jag gjorde det igår.
Och trots att goda vännen följde med mig igår kom hon med idag också! Bästa, bästa vän.
Kvällen har jag sen spenderat med systra mi, som kom sent efter de många milen, i tv-soffan. Skönt att ha henne här.
Mysigt. Men anledningen är det inte.
Jag är rädd.
Hur ska morgondagen bli.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | ||||
|