Klockan är inte mer än nio men jag är redan på väg att lägga mig. Jag är trött. Min kropp är trött. Och att få krypa i säng med en bok är dn av de bästa stunderna på dygnet.

Jag har klarat av ett mastodontpass i gymmet under kvällen vilket tog musten ur mig fullständigt. Och är det något jag lärt mig att prioritera genom min träning så är det just sömnen. Sömn och extra protein.

När klockan blir midnatt här i Sverige börjar min artonåring sin resa hem från USA. Där har han varit och upplevt sin livs resa, så här långt, med flickvännen och hennes föräldrar. Känns jättekul att han fått vara med om det.
Men det känns ännu roligare att han kommer hem.

Samma gosse ska köra upp och förhoppningsvis ta sitt körkort slödeles inom kort och han tar även studenten till sommaren. Något som kräver sin planering.
Kanske dags att börja fila på den...