Det började vid åtta imorse. Och höll på ungefär fram till lunch. Jag fick nästan panik.
Nu är det mars och det sista jag vill ha är något slaskigt vinterväder.
Men snön den vräkte ner. Med enorma, fluffiga snöflingor i bästa decemberformat.

Som personal i skolan innebär en del av min arbetstid vistelse utomhus. Oavsett väder. Jag stod och beundrade de svävande dunbollarna från under tak tills jag huttrade av stillaståendet, då svor jag tyst för mig själv och fick börja traska runt bland all fallande väta för att på något sätt ändå få upp värmen. Fast då blev jag ju alldeles blöt istället.

Ska jag springa intervaller i det här, var tankarna som rev inombords. Det kommer bli svårmotiverat och inte alls jättekul.
Men som den rutinmässiga själ jag är har jag svårt att styra om när jag väl lagt ut en bestämd kurs för något. Så har jag planerat in intervaller på onsdag, då blir det intervaller på onsdag. Punkt.

Men tack och lov. Dagen rullade på och snöovädret vidare, så efter lunch var det slut på skylfallet. Av alla de slag.
Mina intervaller fick jag till, de var till och med lättmotiverade, kanske för att jag visste vilket väder jag kunde ha fått. Så jag rännde mina trettiosekundare, hängde min tvätt och fick min kvällsapelsin.

Och sonen är hemma dessutom. Huset är åter fulltaligt och alla är friska och mamma är trött och nöjd och snart är det helg igen.
Allt är som det ska vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...