Lite häpen blev jag allt. Även om tolvåringen inte har förmågan att förvåna mig längre. Den gossen kan hitta på vad som helst. Men när han på infall tänker ge sig ut och springa vår vanliga 5k-runda, som vi promenerar tillsammans ibland, och får med sig tioåringen, då reser sig ögonbrynen en smula. Ok? Kör på.
De kom hem igen efter ungefär 40min. Den ena något tröttare än den andre.
Sen var det min tur.
5x 2min 5.45-tempo+6min 5.15-tempo De snabba gick snabbare, de långsammare gick saktare. Så får det vara. Nöjd ordentligt står jag nu och lagar kålpudding. Mums.

Underbart med påsklov.