Hotellfrukost. Lyssna till ordet. Hotellfrukost.
Är det nåt som är lyx så är det just hotellfrukost.
Den måltid jag längtar mest efter under en semestertripp är morgonmålet. Speciellt då vi bor på hotell.
Frukostbuffe på hotell med färsk juice, nybakat bröd, äggröra och bacon, mängder av olika pålägg och grönsaker. Paprika på ost och tomat på någon lyxig skinka.
Gott kaffe och juice på blodapelsin och morot.
Ahhhh. Hotellfrukost.

När vi gick upp tisdag morgon på Scandic hotell i Helsingborg för att äta vårat ordentliga mål, som skulle få oss att klara hela dagen full med vandring, fick vi inte någon hotellfrukost.
Nej, på grund av denna coronaepedemi hade vi blivit rådda att boka frukostboxar. Eftersom de endast tillät gästerna att gå fram en och en till buffen för att ta åt sig av frukosten. De berättade att det blev en väldig kö. Femhundra pers som vill ha frukost, som får hämta en och en.
Suck.

Jag säger det med en gång. Jag är ofantligt trött på denna hysteri.
Hur vore det om alla dem som är i riskzonen och som är rädda höll sig hemma, så kunde resten av samhället rulla på som vanligt. En vältränad, hälsomsamt levande och frisk person som får covid får ofta endast som en kraftig förkylning.
Men. Det skulle jag väl inte ha sagt. För det får man ju inte säga. Fy på mig.
Blä.

Jaja. Tillbaka till frukosten.
Vi fick jättefina frukostboxar med yoghurt, musli, bröd, pålägg, juice och kaffe. Så det var fint och gott. Men att trängas på hotellrummet och smula ner var mindre roligt. Speciellt eftersom det inte städas nu för tiden, bara vid gästbyte.

Bilarna rullade iväg vid nio, precis enligt mitt planerade dagsschema. Ryggsäckar fullpackade med köttbullemackor, drickor och äpplen och fötterna klädda med bra skor styrde vi mot dagens första etapp. Nimis.
En gång i tiden då barnen var små var skåne ett årligt resmål varje sommar. Då vi hade husvagn. Då bodde vi alltid i Mölle och vandrade på Kullaberg.
Nu är det tio år sen vi sålde husvagnen och minst lika länge sen vi var här. Men jag har längtat, så många år som vi sagt att vi ska ta oss hit. Och gå ner till Nimis.

Äntligen är vi på väg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...