Själen längtar. Skogen lockar mig. Doften av mossa drar mig in längs stigarna.

Längtat länge nu. Saknat stigar täckta av rötter, bergshällar och mossklädda stenblock. Solens ljusa kvällar förlänger våra dagar enormt och längtan efter att vistas utomhus pockar enträget på.

Idag hade tolvåringen fotboll och jag kände viljan till att damma av mina löparskor anpassade för lite mer skogsterräng. Den sista tiden har det ju enbart blivit asfalt och landsväg på mina löprundor. Eftersom det är en halvmara på en bra tid som är mitt mål med träningen just nu.
Så idag offrade jag vilodagen för en mjuk lufsrunda i skogen. Bara för att jag vill.

Och det var helt underbart.
Leriga stigar, nedfallna träd, tvära kurvor och branta bergsövergångar. Helt i min egen takt. Det var paus för fotografering, för att svara på sms, för att kissa och plötsligt för att väja för en drös cyklister och en skock orienterare. Jag hade lyckats trampa in i veckans träning för skogsmullarna. Både de löpandes och de med pedaler.

Efter en timmes skogsdoft kände jag mig så nöjd. Hade jag bara haft nån sån där stämpel med mig hade jag säkert legat bra till bland gänget med de orangefärgade vimplarna. För jag hittade minst åtta stycken.
Utan karta.