Det börjar gunga

Vinden ökar

Inget land så långt jag ser

Himlen mörknar

Havet öde

Ingen ork jag känner mer

Seglet trasigt

Kölen skadad

Och mitt roder har gått av

Kompassen snurrar

Sjökort saknas

Var är kärleken vi gav?

                                                  
        KT 09

Plötsligt tappar du fästet

och vet ej var du står

Marken verkar sjunka

vart du än går

Det du trodde var beständigt

och skulle styrka ge

Plötsligt rämnar hela världen

och du kan bara hänga med

Finn en stolpe och håll i dig

för nu kommer det gå fort

Du har många steg framför dig

men det första är nu gjort

Styrkan finns inom dig

låt nu kraften blomma ut

Du kommer tveklöst lyckas

det blir bra till slut!

                                                  
         KT 09

Vem vill du vara?

Vart vill du komma?

Vad krävs för verktyg?

Vilken väg behöver du vandra?

Vilken ryggsäck bär du på?

Vad kan du lämna bakom dig?

Var befinner du dig nu?

Vem kan du stödja dig på?

Vilken dag tänker du börja gå?

Varje val du gör är ett steg,

se till att du går åt rätt håll!

Det vackraste jag vet
är fem små söta tår
en guldlock bak i nacken
ett leende jag får.
Det vackraste jag vet
är rosig persikokind
den mjuka öronsnibben
och magen len och trind.
Det vackraste jag vet
är porligt babyskratt
blickar utav lycka
när vi leker tafatt.
Det vackraste jag vet
är all den kärlek som jag får
all den kärlek som jag känner
som blir större år för år.

KT 09

Ord som känns
och som berör
Ord som väcker
ord som stör
Mången fasas
andra hurrar
Några bak
kulissen surrar
Jag är jag vad jag än gör
var jag än är
Bördorna är mina likt dina
som du bär
Mitt förflutna mig har format
gett mig åsikter och smak
Allas öden gör oss skillnad
tyd din önskan och var rak
Vad någon än må säga
du dig trogen måste stå
Håll din åsikt in i döden
där vi alla ensam gå

KT 09

Det var en gång en flicka
med drömmar och med mål
Det var en gång en flicka
med en vilja utav stål
Hon gick igenom elden
genom väggar av betong
Hon snubblade och halka
Hon ramla gång på gång
All den sliten all den strävan
All den motgång hon stött på
Gav en styrka in i märgen
Gav en ryggrad som hos få
Om du vandrat över glöden
genom eld och vatten gått
Du har härdats sulan hårdnat
Du har skinn på näsan fått

KT 09