Så blir det åter dags för vardag och allt som det bär med sig. Måndagar betyder träslöjd för älsta sonen. Som bekant är det ju något han började med för bara några veckor sen, men nu är första alstret klart. En smörkniv som slipats in i det oändliga... Spännande att få se den imorgon!

Pappa är nog lite nyfiken på att se om det är någon av gossarna som kommer att ärva hans snickaranlag. Det var ju något som märktes på honom själv redan på de första lektionerna i träslöjd. Han var något i särklass enligt lärarna...

Idag har vi suttit och myst på vår nya altan i SOLEN! Det var riktigt varmt ett tag på eftermiddagen. Jag som har väldigt svårt för värme fick springa mellan solstrålarna för att inte kolavippen. Lille D och Sa var de enda som var hemma då, de andra var och handlade lite i Nyköping.

Jag gav de varsin stor bygghink med vatten. Och det tog inte många sekunder innan Lille D hade satt sig i sin. De hade så skönt i plasket!

Tänk att barn och vatten är så gulligt att se...

Nu börjar syrenerna blomma och om man trycker ansiktet mot busken kan man redan känna den mest underbara doften av sommar. Det är endast ett par veckor kvar tills sommarlovet och nu börja almanackan fyllas med allt klasserna ska hinna med så här på slutet. Det ska vara brännbollspicknick och grillkvällar, öppna hus och utvecklingssamtal.

Avslutningen ska sen firas med pompa och ståt....

99 mms endastgossar

Ja inte får man nån sovmorgon när det är projekt på gång i alla fall!

Gubben är mer värd ett par timmar till som har jobbat så hårt varje ledig stund denna långhelg. Igår fick han däcket klart och det är helt fantastiskt fint!

Nu är det lite prioritet med ett staket...

 Men idag kan vi äta ute utan att det ska behöva vara trångt. Så mysigt!

Igår kväll hade killarna så kul på nya altanen att de nog hördes över hela grannskapet. De tog alla dynor till stolarna och hammocken och lade dem i en stor hög. Sen tog de sats och sprang hoppandes ner i dynhögen.

Det som sen gjorde det hela så fantastiskt roligt var ju att lille D också följde deras exempel. Han tog sats med sina små knubbiga ben och sprang så pyjamasen fladdrade. Sen kastade han sig handlöst över kuddarna. Och alla storebröderna klappade händerna och skrattade...

De hade så kul och var så söta!

Det är sådana stunder man är så lycklig över att ha kunnat ge sina barn en så stor syskongemenskap!

Jag har jobbat en del inom äldrevården och en gammal dam kommer jag speciellt ihåg. Var gång hon fyllde år eller bara hade namnsdag kom hela syskonskaran. Ibland även några barn och barnbarn. Och det var så underbart att se denna gemenskap så långt upp i åldern.

Saken var ju den att de var sju syskon, så det blev en stor träff varje gång!

Det vill jag ge mina barn.