Kylan nyper hårt i kinderna, det blir den korta rundan med fyrfotingen på morgonen. Simon har dubbla fingervantar och tumvantar utanpå, men gnäller ändå över kalla händer. Dennis står på brädan bak vagnen och försöker dra ner huvudet i halsduken med en allt annat än glad min. Vi går raskt ner för backen mot busstationen, låter inte Poker stanna i onödan. Andedräkten ger ifrån sig lika stora rökmoln som avgasrören bak de framslirande bilarna. Bussen suckar när den stannar vid stationen för att släppa på de stelfrusna resenärerna på väg mot den stora staden. Vi tar nästa väg direkt upp hemmåt igen. Trots tyngden av en vagn och barn på bräda, lyckas mina ben ploga upp ekipaget med relativt snabba fötter. Köld i baken… Väl hemma kilar fyrfotingen lyckligt in i värmen och jag börjar dra upp vagnen för de få stegen in i hallen. Simon får syn på den stora snöhögen vi fått ihopplogad bakom parkeringen. Och plötsligt är kölden inget bekymmer längre! 'Mamma, jag vill inte gå in! Får vi leka på snöhögen?'

Datorn drogs igång, leksakskataloger och egenhändigt nerplitade önskelistor rotades fram. Papper och penna hölls i beredskap…tills de stora frågetecknen ritades över våra huvuden. Nog för att listorna var långa, men merparten av önskningarna kör jag rakt ner i dokumentförstöraren. En och annan var väl sisådär vettig, om det inte kom an på den på tok för långa sifferkombon på prislappen! Då hamnar funderingarna på antalet paket. Vad kan man tänka barnen känner inför öppnandet av endast en klapp vid julebrasan? En klapp som är önskad, men så dyr att den får skänkas allena…

Högen med rentvätt var enorm och barnen skrek efter strumpor. Maken skapade redig oreda ikring sig där han rev fram och ut både väggar och golv ur nedervåningens blivande 'relax'utrymme. Mamman ville ha total klinisk välputsad inomhusmiljö innan hela rasket av julpynteri drevs upp. En riktig adventsfika var även det ett måste, med ordentligt hembakad stämningsfull kaka.

Med en mini på var sida vaknar jag med ro i själen klockan nio.

Sovit tills jag kommit tillbaka i min kropp efter nattens drömmar, utan att väckas av någon som smular ner mig med en egenhändigt hämtad brödbit. Det var länge sen!

Så skönt att känna hur kroppen sakta kommer till liv i lugn och ro......

Vintern har lagt sig över oss på allvar nu. Minus tio grader höll sig temperaturen på hela gårdagen.

Det blev till att skotta snö. Vilket lille Dennis var mycket nöjd över.

Han har tjatat om snöskottning hela sommaren!

Det är mysigt att dra omkring på en snöskyffel, det tycker till och med jag.

Så länge man känner att tiden finnes......

Nu kommer resten av min dag innehålla en hel del fix. Maken river ut badrum och ska ställa väggar och golv i rätt nivå och placering.

Jag får städa och plocka bort allt som jag vill skydda...

Och sen var det de där julgardinerna.

Härligt när man vet vad man ska ta sig för. Slipper sitta och grubbla liksom...;-)

Nu så for just toaletten ut genom dörren. Hela badrummet på nedre plan rivs ut med ett buller och bång.

Äntligen!, vill jag tjoa. Men vågar inte riktigt på grund av sårande mottagande hos min andre hälft.......

Maken slog bakut för någon vecka sedan.

Jag tryckte in honom i det orenoverade utrymmet och menade att ett års byggstopp får vara nog. Nu måste något ske innan "arga snickaren" kanckar på dörren!

Han pillade lite i ett hörn under några minuter och kröp sedan ut med all sin ågren. NEJ! Sa han sedan bestämt. Jag vill INTE!

Äntligen fick han ett genombrott. Det var nog detta som behövdes.

En kraftig insikt om sin egen ork och inre styrka.

Han ska som snickare alltid göra allting själv.......

Att få utlopp för lite inneboende ilska genom ett något rejälare rivningsprojekt, är väl aldrig fel. Men sedan tar plattsättaren vid.

Eftermiddagen spenderades hos kakelbutiken som har allt.

Det nosades upp färger, matta ytor och strukturer ur alla butikens hörn och vrår.

Slutligen hade alla mina visioner fått fast form, och orderlappen satt i handen.

Lite läskigt att efter ett års drömmande och planerande slutligen se de verkliga resultaten!

Men min lycka är total. Det kommer bli helt underbart.

Lite betong möter pärlspont so to speak........

Disken står ännu på bänken och vägrar som vanligt att plocka in sig själv i maskinen. Klyftpotatisen länsades tomt och endast några skrämda kycklingbitar badar ensamt kvar i pannan. De kommer hund till godo sen. Barnen gör nu så gott som alltid veckans matlista. Enkelt för mig att bara ordna inköp därefter och skönt att kunna laga mat jag ej behöver stå till svars för! Men de har fått lära sig att inte bara välja bästa rätterna, och att det inte kan vara korv flera dagar i veckan…