En bit ur mitt liv

Direktlänk till inlägg 9 augusti 2021

En annan bit av livet.

Av Kattis - 9 augusti 2021 15:20

Ja. Jag skäms. Det är rent skrattretande hur sällan jag kliver in här.

Har funderat på att lägga ner, checka ut för gott och riva ner hela sidan. 

Men någonting hindrar mig. Och ibland kommer ju den där enorma lusten att skriva saker. Att få klottra ner mina tankar någonstans på en plats med utrymme för mer än de få raderna på instagram. 

För det är ju där jag hänger annars. (Som "gossmor", än så länge.)


Och nu kom den där känslan igen. 

Men väl här inne känner jag mig nästan främmande, obekväm och felplacerad. "Gossmor" och "endastgossar." Det är liksom inte jag längre. Det var i en annan tid, en annan epok av livet. Nu är jag så mycket mer. 

Kanske låter dumt att säga att jag är mer än tidigare, men det är ju inte så att jag plockat bort delar ur mitt liv, det har bara blivit fler bitar och de har fått lite annorlunda form.


Jag är fortfarande mamma till mina sex underbara söner, jag är fortfarande gift med min makalöst snygga karl och hela familjen bor fortfarande under samma tak, i stort sett. Men nu ser livet ändå lite annat ut än när barnen var små och jag drog igång det här klotterplanket.

Tänk jag startade detta någonstans runt 2008, eller tidigare? Måste kolla upp! 

Nu är barnen i åldrarna mellan 21 och 11 och otroligt självgående och tidseffektiva. Hahaha! Kan man kalla barn det? De kräver inte så mycket tid av mig som förr i alla fall!


Därav kan mitt liv fyllas med fler bitar förutom barn och hushåll. 

Till exempel kunde jag för två år sen börja lägga fler och fler timmar till min löpning. Och då fann jag väldigt häftiga delar av mig själv jag inte hittat förut. Jag är uthållig!

Tränat har jag gjort hela livet, inte så mycket via organiserad idrott men på egen hand med videokasetter och styrkeprogram på vardagsrumsgolvet. Och promenerat och vandrat har jag också gjort mycket i mitt liv, men det var någon gång efter sista gossens födelse som detta med löpning började spira inom mig. 

Att springa med barnvagn var ju nämligen otroligt lätt! Händerna på handtaget och sen bara låta den rulla iväg och se till att hålla jämna steg. Skitsmidigt och skönt med stödet!

Sen försökte jag hålla i det där medans barnen växte, men det var inte så lätt. Blev perioder med löpning och sen var det mest judo.


Men för ett par år sedan började jag springa längre istället för snabbt och kände väldigt fort hur det där var precis min typ av träning. För detta med att konstant jaga bättre tider på milen var enormt prestationskrävande och skapade känslor av att jag var så dålig och långsam.

Anmälde mig till Göteborgs halvmara 2020 och började träna inför den enligt ett program. Det var jättekul! En plan med ett schema som sa vilken typ av pass jag skulle springa under veckan gjorde löpningen ännu roligare. Inte bara samma distanser hela tiden! 

Men så kom Covid19. Och Göteborgsvarvet ställdes in.


Jag förstod sen att många andra tränande tappade all motivation när tävlingar och lopp ställdes in. Inte jag! Jag sprang min egen halvmara och fick moroten att förbättra tiden inför nästa Göteborgsvarv. Tränade på enligt planen.

Men efter att ha följt träningsprogrammet för halvmaran två, tre gånger kände jag att jag vill förnya mig och började träna för ett maraton istället. Det blev ännu en nytändning.


Så kom våren och Göteborgsvarvet ställdes in igen, sköts upp till hösten, då fick jag plötsligt för mig att testa maratondistansen längs våra underbara vandringsleder här i Sörmland.

Packade ryggsäcken full med bars och smothies, fyllde vätskepåsen och klev upp i ottan för att få skjuts långväga bort. För detta med att springa hem är bland det roligaste jag vet!


Jag bestämde mig för att ta det lugnt för att orka, ta depåstopp varje mil och njuta av vägen. Och det gick hur bra som helst. Kom i mål på 6.24 och var inte särskilt trött. Det var supermysigt!

Där och då förstod jag att jag kan springa längre! Och skogen är platsen jag trivs bäst på!

En månad senare, i april, gjorde jag samma sak igen men sprang 50km. Min första ultradistans!

Känslan vid målgång var helt enorm. Tårarna rann när jag insåg att jag hittat det som jag var bra på. Uthållighet. Jag hade då sprungit 50km på en stig med drygt 1000höjdmeter på lite drygt 8 timmar. 

Jag är inte snabb, men jag kommer långt.


Nu var jag fast. Ultralöpning, timmar i skogen med mig själv och mina egna tankar är sagolikt underbart och tillfredsställande!

Nu ville jag längre! Bokade in mig på ett ultrainspirationsläger och fick nya vänner med samma intresse. Det bästa jag gjort! Nu fick jag plötsligt någon som ville följa med mig på min nästa planerade rutt. 80km stig med ca1400höjdmeter.

Och det betade vi av lugnt och metodiskt en av denna sommars absolut hetaste dagar. Det tog åtskilliga timmar då det krävde ett antal svalkande bad och vätskepåfyllningar längs vägen. Men vi gjorde det, jag och min nya ultravän. 

Och vi hade en fantastisk dag i skogen. En lång dag.

Ultralång.


Men mitt löparäventyr är inte slut än. Jag vet fortfarande inte var min gräns går. 

Det är bara en nystartad epok av mitt liv.

Lite som bloggen, kanske, nystartad och med nytt namn. En ny bit av mitt liv.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kattis - 20 augusti 2021 20:38

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Av Kattis - 19 augusti 2021 18:01

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Av Kattis - 16 augusti 2021 22:00


Av Kattis - 16 augusti 2021 21:58

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Av Kattis - 13 augusti 2021 13:24

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards