En bit ur mitt liv

Alla inlägg under juli 2011

Av Kattis - 31 juli 2011 22:58

Bildbeviset är sparat.

Gossmor har doppat sig i havet! Har simmat och blött ner sig från topp till tå!


Klev några, inte alltför många, stora, inte alltför stora, kliv rakt ut i plasket.

Fann mig tryggt stående med vattnet en bit ovanför knäna, på den steniga botten som till mestadels var täckt av antingen sjögräs eller tång. Kändes inte särskilt olustigt alls!

Vattnet var häpnadsväckande klart och såg i mina, väldigt okunniga ögon, förvånansvärt rent ut. Vackert.


Några djupa andetag och sen några stora simtag in tillbaka mot stranden.

Djupet var inte stort och avståndet var inte långt, så det var inte många simtag innan jag, likt en val, strandade på stenbotten.

Slog ena foten i någon hård bergbit och är alldeles öm ännu.


Men. Jag. Har. Simmat. I. Havet.

Utan att ha blivit uppäten av hajar.....

Av Kattis - 31 juli 2011 10:36

Dagen har startat. Kaffet intaget. Frukosten undanplockad.

Gossar ränner runt, borstar tänder, letar strumpor, glömmer att bädda sängen och påminns om rullgardinerna.


Idag står fiske på schemat.

Till stora stranden vid vandringsleden styr vi. Slänger med oss lite korvar och vattenflaskor. Badbyxorna trycker vi också ner.

Solen glimtar då och då, så värmen svettar säkert ner oss även idag så småningom.


Nu ska vi bara hoppas att vi slipper få napp ;-)

Av Kattis - 31 juli 2011 10:31


               

Av Kattis - 30 juli 2011 23:51


Jag lägger mina tankar i dina händer.

Öppnar alla gömmor och släpper fram alla demoner.

Lämnar glömda hemligheter inom synhåll. 

Låter dig se varje liten bit av mig.

Hela mitt jag.

Vill ge dig. Hela mig.

Av Kattis - 30 juli 2011 16:55

Det är otroligt vad många delar det går att få en liten vindruva i!

Tio stycken minst.

Lille Elvis är riktigt förtjust i vindruvor, och slukar lätt en liten klase alldeles själv.

En liten klase som blir en rejäl hög när de delats i mikroskopiska bitar.

Hans små fingrar nyper tag i bitarna med precision och stoppas noggrant in världens sötaste lilla mun.


Det är sen eftermiddag och dagen har rullat på i samma snabba takt som vanligt.

Förmiddagen spenderades med en tur i den lilla, lilla stadens blå tåg.

Vilket roade lille D enormt. Han satt ömsom på ena sidan, ömsom på den andra och ömsom stod mitt i vagnen, för att titta och se allt vi möjligt kunde passera.

Inte gick det fort, så det fanns ingen risk att missa något ;-)

Och utan uppehåll gick hans pipa. Pladdrandes om allt och ingenting.

Tur det inte var en guidad tur, då hade de fått höja volymen ordentligt....


Regnvädret som aldrig kom, släppte istället in en dag uppvärmd till max. Och fram på eftermiddagen tittade även solen förbi.

Det blev en familjetur till. På cykel. 

Framför allt till butiken för det livsviktiga inköpet av lördagsgodis.

Men gossmor lurade med hela drösen på en liten omväg på hemvägen ;-)

Alltid lika mysigt....




Av Kattis - 29 juli 2011 10:08

Mina ögon tenderar till att gå i kors under kvällstimmarna.

Med mindre än två månader till kursstart kämpar jag för fullt med att läsa av hela stapeln av titlar på litteratur listan.

Vill verkligen vara klar med den biten innan jag sätter mig vid bänken och får allt annat arbete lagt i mitt knä.


Och det går riktigt bra vill jag påstå :-)

Den större delen är avklarad, några beställda hos bokhandeln och en måste jag försöka få tag på genom biblioteket, eftersom den inte längre finns i handeln.


Så det är endast (hm) sju böcker kvar att plöja igenom.....

Av Kattis - 28 juli 2011 20:57

En hel del sitter i generna. Föds man med. En del bättre, en del mindre önskvärt.

En annan del befästs i de unga åren. Helt ovetandes om annat lär man sig både det ena och det andra. Ofta beteenden. Vissa hade man säkerligen klarat sig bättre utan.


Sen finns det ännu en bit vi tränar in alldeles ofrivilligt. Genom erfarenheter.

Är med om en tågolycka och blir kraftigt rädd för allt som tåg står för.

Lyckas fuska på ett prov med toppbetyg som resultat, och blir snabbt van vid att fortsätta fuska.

Blir mobbad av en långhårig kille med hästsvans, och känner för evigt misstro mot svansbeprydda grabbar.


Att lära känna sig själv är ett livslångt och ständigt pågående äventyr.

Kan man kliva ur sig själv och se på sitt eget handlande lite från sidan av, har man kommit ett stort steg på väg.

Om man bara kan se sina bristande beteendemönster, kan man säkerligen mycket lättare jobba med att forma om dem.


Men nu till kontentan; vad är värt att jobba med? Måste en höjdrädsla bekämpas med all kraft och styrka? Någons behov av att ställa alla kaffekoppar med örat åt samma håll, är kanske inte alls ett problem.

Ett beteende blir inte ett problem förrän det stör det dagliga livet. Förrän personen själv känner att hon blir hindrad att leva det liv hon helst vill. Undvika höjder behöver inte alls vara ett problem för den ena, men för den ständigt flygburne kan det vara helt omöjligt att leva med...

Och intressen då? Kan det någon gång kännas relevant att bygga upp en nyfikenhet för något man aldrig tidigare fascinerats av?! Eller ska vi ta oss, med våra gillanden, som vi är? 

Blir mitt barn plötsligt otroligt engagerad i schack, kan det ju finnas ett visst mått av lust, att som förälder själv sätta sig in lite mer i spelets regler och system. Det gäller väl det mesta som rör våra barn. Vi är med stor sannolikhet enormt intresserade av våra barn, och blir därigenom inbjudna i deras hobbies och intressen.

Fast någonstans måste vi ändå få behålla vår personlighet. Vi ska väl inte förändras bara för att passa bättre in i våra barns intressefack i alla fall..              Vi har alla våra mer eller mindre önskade sidor, och våra vitt skilda åsikter och intressen. Balansen mellan vilka som vi önskar förändra och vilka vi bör behålla är svår. Kan endast avgöras personligen.

Men återigen; känner vi oss själva, har vi en bra utgångspunkt att gå ifrån.....

Av Kattis - 28 juli 2011 20:39


  

Denna morgon togs ett raskt beslut om ett spontanbesök på den lilla badstranden. Med betoning på "lilla"...

Det finns tydligen fler som inte gillar att dela badplats med tiotals andra, för vi blev inte ensamma där heller.

Fast platsen vi tog oss till råkar ju dessutom vara ett stort vattenhål för dunkförsedda vattendyrkare.





   

Kan nog tänka mig att vatten ur denna källa är fullt av diverse mineraler, jordarter och mosspartiklar ;-) Det är säkert väldigt nyttigt in till cellnivå, det tvivlar jag egentligen inte på. Men inte har jag kånkat hem en dunk av det ännu i alla fall. Ska aldrig säga aldrig......


   

MIn älskade lille Elvis. Årsdagen närmar sig.

(och ångesten med den....)

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards