En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2012

Av Kattis - 17 november 2012 19:11

...i soffan.

Av Kattis - 15 november 2012 09:58

Lille D fick prova en avlagd liten gi, judodräkt, här om dagen. En liten urväxt gi som legat och väntat på ny bärare. På att återigen få uppleva stunder av kullerbyttor, svep och fall.

Och den satt förstås som en smäck! Och där sitter den än....


Nu rullas det, nu kastas det. Nu får dräkten svänga runt tusenfalt i mammas stora mjuka säng.

Av Kattis - 15 november 2012 09:30


Av Kattis - 13 november 2012 09:53


Kärleken likt universum

vrider sig likgiltigt

helt utan ursäkt

Låter sig inte hindras

av världsliga ting

Helt ovetandes

om gränser 

når den bekymmerlöst

genom tid och rum.

 

                                         KT -12


Av Kattis - 12 november 2012 10:27


Från en klarblå himmel speglar solen dig

Fyller mig med glädje och hopp

Med öppet hjärta vilar jag i din kärlek

Lämnar mitt öde i din händer

 

Tryggt låter jag dig leda min väg

Vet inte vilka steg jag ska ta

Eller vad som väntar

Men jag vet att du följer mig

 

                                                     KT -12


Av Kattis - 11 november 2012 08:14

Alla med ett brinnande intresse för något, alla med en hobby liggandes varmt om hjärtat. Alla som gladeligen djupdyker i ett ämne och suger i sig all information i ett försök att stilla sin hunger för att lära sig mer. Alla ni som vet att det finns någon där ute i världen som vet mer, som kan mer och som är mer insnöad i det intresset ni har, vet nog också hur speciellt det är att få möta denne människa...


Inom sporten handlar det ofta om någon som snöat in i området under så lång tid att denne hunnit vinna allt som går att vinna. Lärt sig allt och blivit bäst. Att få möta och höra denna kunniga person berätta om alla sina tankar kring sin träning och dela med sig av sina kunskaper, är stort. Att få lära av den bäste...


Seminarium med Rico Vieiera och hans broder Leo var jag ju på redan förra helgen. Då med en närvaro på drygt femtio galet engagerade bjj-utövare. Men den här helgen var det nog ännu bättre!

En fredag och lördagkväll med brasilianaren Rico Vieira, som vunnit hur många VM som helst, på den lilla dojon i Järna, Flow. Bara det faktum att han kommit hit till oss är ju otrolig! Det känns ju hur stort som helst!

Nu var vi inte mer än trettio personer och allt blev också lite närmare, lite personligare och lite mysigare. Pedagogiken var grundlig och teknikerna sattes ner djupt. Spiderguard, halfguard, butterfly guard, De La Riva guard... Mycket bra att få se teknikerna, med möjliga vidaresteg eller sammankopplade, noggrant utförda och grundligt genomgångna!  


           





Av Kattis - 10 november 2012 13:29

Skickade iväg farfar med halva gossflocken för helgens judotävling. För att resten av familjen ska kunna hinna med något annat ibland, och inte enbart spendera helgerna på olika dojos...

Nog för att jag mer än gärna skulle göra det ;)


Tror det dessutom kan var mycket bra för grabbarna att tävla utan mamma precs bredvid! Kanske stärker de lite inifrån och får dem att orka kämpa lite extra.

Hittills har jag hört om fem ippon-vinster och en förlust...så det är ju mycket bra!!

Av Kattis - 9 november 2012 08:24

Ett par lurviga björntassar läggs i mitt knä. En lika lurvig och bufflig nos pussar runt i mitt ansikte. Lyckigt.

Studsar sen ner och vidare in i sin lilla koja. Virvlar runt och busgläfser, med den fluffiga kudden omkringputtandes och uppkastandes i luften. Ut igen och i full fart rusas det runt och görs ett ärovarv i vardagsrummet, innan de lurviga tassarna återigen kommer upp i mitt knä...

Valplycka!

En känsla jag vill jobba för att hon ska få behålla så länge det är möjligt. Vill i det längsta jobba utan några sura miner och helt utan "bestraffningar". Vill bara visa henne hur underbart livet är och hur glad jag blir när hon gör som jag vill!


Det görs med lätthet med hjälp av godis, eller till och med med hennes eget foder. Det går även med min egen glädje och uppskattning i form av muntliga belöningar och min kroppskontakt. Och det just för att min uppskattning bevisats med så mycket gott att det byggts upp till något väldigt positivt.


Våra promenader är de facto riktiga träningspass. Det är massor av störningar hela tiden, andra hundar (tysta/skällande/undvikande/stirrande) som behövs göras till trevliga möten, låtande lastbilar och grävskopor som behövs motverkas från att bli något läskigt, springade barn som behövs förvandlas från jaktobjekt till kontaktsignal.

Och allt detta görs bäst med godis/mat. Ibland räcker det med mat eller matteglädje, men vid svårare störningar krävs det lyxgodis som blodpudding eller köttbullar. Allt för att det inte ska trilla in några irriterade miner eller känslor från den tvåbenta i andra änden av kopplet.

Det kan bli lite godisautomat ibland. Men bra mycket hellre det än att det blir några arga toner!!


Tyvärr tycks det av någon idiotisk anledning vara så att det är helt accepterat att rycka i kopplet och skälla ut sin hund. Men att mata med massa köttbullar när hunden sitter still trots att det passerar en hop fladdrande barn, det är på något sätt fel eller dåligt?! Jag kan inte riktigt förstå hur det kommer sig?!

Har vi på något sätt lagt belöningar i samma fack som mutor? Men straff då? Då borde det ligga i samma låda som hot!!?

För tränar vi in en hund att följa våra signaler (gammalt uttryck:kommando) för att nå en belöning - köttbulle - så upplever ju hunden träningen som något positivt och behåller glädjen för att träna. Och det gör ju allting mycket lättare och kontakten mellan hund och ägare kärleksfull och positiv.

Om vi däremot tränar in en hund att följa våra signaler för att undvika straff - ryck i kopplet, skäll, nyp, spark i ljumsken a´la Ceasar Milan - upplever hunden träningen knappast som gemytlig!! Det blir ingen positiv träning och det blir inte roligt, det blir istället svårare att samarbeta med hunden och kontakten blir bra mycket sämre...


Och jag tror helt övertygat att för att lyckas få ett bra samarbete och nära kontakt med sin fyrbenta vän (det vill säga en hund som "lyder", som följer mina signaler för att den vill inget hellre) är en kärleksfull relation A & O! 

Och att rycka i kopplet, skälla, nypa eller sparka i ljumsken......är INTE kärlek!




Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6 7 8 9 10 11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards