En bit ur mitt liv

Alla inlägg under juni 2020

Av Kattis - 29 juni 2020 15:04

Kliver ut på en alldeles tyst altan och känner svalka. Jo. Faktiskt. Det känns svalt.

Det gjorde det inte när jag ramlade ihop här på trappan för ett par timmar sen efter att ha sprungit mina 17km. Veckans distanspass.
Då var värmen olidlig och jag helt genomblöt av svett. Fy vad jobbigt det var.
Men nu är det gjort.
Det och några tvättmaskiner.

Jag sätter mig i skuggan med en kopp kaffe och fullständigt njuter av känslan av att ha bockat av något som legat och nött på mitt samvete. Länge.
Lagning.
Jag har haft ett par sommarbyxor, vars resår lossnade i höstas, som legat i garderoben och bara glott surt på mig. ?När tänker du laga mig då? Kommer du göra det eller väljer du att slänga mig på återvinningen fast jag är i helt bra skick i övrigt??
Hela vintern har jag skjutit det på framtiden med ursäkten att de behövs inte förrän till sommaren. Men den kom ju för länge sen.
Sen jag har skyllt på att jag inte kan. Vet inte hur jag ska lyckas sprätta upp och sy fast resåren på ett bra sätt. Jag kan faktiskt inte sånt.

Till nu. Jag sket i vad jag kan, tog sprätten, öppnade fållen, hittade resåren, sydde dit den för hand och stängde fållen med maskin.
Jag kan visst. Löjligt.
Och nu är jag så jädra nöjd att det är gjort.

Ska banne mig rensa och städa garderoben som belöning. Och köpa ny bikini.
För den har gjort sitt.
Den tänker jag inte laga.

Av Kattis - 28 juni 2020 11:59

Sitter rätt bra här fram i fören. Vinden fläktar lite mer idag samtidigt som solen fortsätter gassa från en klarblå himmel.
Min nya tidning jag tog med mig ut igår har jag redan läst ut, ett bra tecken på tillräcklig passivitet. Tid för att bara vara. Tid för lugn.

Imorse flyttade vi hela ekipaget till skärgårdens stora playa. En vidsträckt sandstrand med större badmöjligheter.
Trots att vi lade till vid tiotiden var här redan massor av båtar på plats. Och många fler har anlänt och anländer hela tiden.
Det är en vacker plats.

Solen bränner mot huden och fotsulorna ömmar. Behöver nog ta ett dopp.
Och kolla vart jollen och alla ungar tog vägen.

Av Kattis - 27 juni 2020 15:48

Jollens motor är det enda som stör lugnet i viken. De tre ungdomarna styr runt hörnet och plötsligt är stillheten total, ett eko av tystnad.
Sjuttonåringen har med sig sin flickvän och det är så mysigt att se hur alla roar sig tillsammans. Våra två äldsta har däremot annat för sig den här helgen. Jobb och sånt.

Mina ben bränner i solens hetta och jag doppar mig snabbt vid badstegen och njuter av vattnets svalka. Skulle kunna ligga kvar här länge.
Men jag går och intar min plats på soldäck istället. Lägger mig med min tidning och fortsätter att känna lugnet.

Att vara på sjön är underbart. Båten kräver mycket jobb men när vi väl ligger förtöjda i nån vik och barnen leker och ror omkring med jollen, fiskar och badar är det så lyxigt. Och mysigt.
Jag är lycklig över att kunna ge mina barn den här upplevelsen i barndomen. Minnen.

Minnen ja.
Jag samlar på dem.
Både åt mig själv och mina barn.

Av Kattis - 26 juni 2020 10:22

Vinden fläktar mot mitt ansikte där jag sitter lutad mot husväggen. Sitter på den grova bondbänken som jag försett med trasmatta och låter magen smälta morgongröten. Det känns behagligt just nu. Men yogamattan fick jag placera på köksgolvet imorse, för ute i solen på altan var det på tok för hett. Redan för en timme sen.

När jag väl städat klart igår var jag så trött och hade så ont i ryggen att jag bara gick och suckade. Men efter middagen fick tolvåringen för sig att han ville följa med på en liten löprunda och jag behövde få göra någonting och en lugn jogg brukar göra susen för min rygg. Tvärtemot vad alla andra tror.

Så vi gav oss av. Jag hade min ungefärliga fem kilometers runda i huvudet men gav pojken hela tiden olika vägval. Springa uppför berget eller runt? Springa genom skogen eller runt? Och det var han som låg i täten hela rundan så jag kunde se när han ville gå och därigenom anpassa efter hans tempo.

Men min tolvåring är inte som alla de andra. Han har fått några extra doser energi. Han valde över berget och alltid de jobbigaste vägvalen. Och hans mun gick konstant. Inte tyst en minut.
Det är han ju inte annars heller, men jag tänkte att en löptur i den här värmen borde ju ta åtminstone lite musten ur honom. Nej.

Men det var mysigt och förbaskat svettigt.
Vi avslutade det hela med ett sent bad i en sjö.
Kvällarna är otroligt vackra.

Och förresten. Idag mår min rygg prima.

Av Kattis - 25 juni 2020 12:25

Det gäller att smida medan järnet är varmt. Och nu var det lusten. Som var varm. Alltså villig. Eller. Äh.

Vi börjar om.

Det gäller att köra när lusten faller på. Och det gjorde den plötsligt denna morgon.
Inspirationen för att rengöra huset kom helt abrupt över mig och då var det bara att slå slag i saken och dra igång stora maskineriet.

Två timmar senare och jag har bara tagit mig igenom två rum. Sovrummet och vardagsrummet. Men det blev dags för lunch. Matochsovklockan ringde och den måste man lyssna på.
Min storstädning innefattar i alla fall bara nedervåningen. Den som är vad jag kallar min våning.
Övre plan består av barnens fem sovrum, badrum, toalett och allmänna utrymmen däremellan. Det får de sköta själva.
Nog för att jag brukar dra igenom deras badrum vid tillfälle, men i övrigt. Nada.
Fast. En påminnelse då och då får dem. Att nu är det dags att dammsuga lite eller ifrågasätta när de bytte sängkläder sist.

Nu ska jag bara sippa i mig min kaffeslurk och sen fortsätta rengöringen. Kök, hallar och trapp kvar. Och sen badrummen.

Men dem tar jag nog imorgon.
För nu börjar lusten svalna.

Av Kattis - 25 juni 2020 09:56

Vaknar och känner försiktigt genom kroppen. Hur känns benen? Ryggen? Sitter alla delar som de ska?
Men det känns bra faktiskt. Ont i ryggen precis som vanligt. Varken mer eller mindre. Gott nog.

Gårdagen var en härlig dag. Aktiv. Varm. Och fylld med roliga upplevelser.

Då mor var på besök var planen att återuppliva våra gamla gemensamma cykel/löpturer. Mor min är en cyklist, ja alltså på pensionärers motionsnivå. Och jag springer gärna. Så då gör vi det ihop.

Med hettan i åtanke satte vi klockan på tidigt och kom iväg redan vid sju. Vi slapp nog den värsta hettan. Men svalt var det inte.
Min planerade tur skulle ge oss ungefär fjorton kilometer räknade jag lite löst ut. Vilket kändes rimligt en sån här dag, då vi inte gjort detta tillsammans på flera år.

Vi kom till första backen. Sen såg jag mattheten i min gamla mors ögon. Hon var redan trött. Fast jag vet att hon cyklar rundor på närmare två mil för sig själv var och varannan dag där uppe i norrort. Så vad var det här för trötthet?
Jag tog beslutet att ta cykeln uppför de värsta backarna, parkera den där ovanför och sen fick hon cykla ikapp mig när hon kom upp.
Problem. Strategi. Lösning.

Vi tog oss framåt kilometer för kilometer. Med cykelkorgen ekiperad med vattenflaskor och diverse nödvändigheter var det skönt att slippa bära ryggsäck. Det var svettigt ändå.
Lät vatten rinna över huvudet under kepsen och njöt av den svalkande känslan. I mina tankar hägrade poolen där hemma på altan. Snart. Snart.

När vi passerade tio kilometer höll mor min på att ge upp. Och samtidigt insåg jag att mina distansberäkningar var helt missbedömda. Fjorton kilometer skulle vi vara uppe i långt innan hemkomst. Detta skulle bli närmare sjutton.
Men den vetskapen höll jag för mig själv. Lika bäst så. Mamma hotade redan med taxi.

Men vi kom hem till sist. Båda lika trötta och lika nöjda med att få svalka oss i poolen.
Det är så skönt när det är över. Och så nöjsamt när man klarat persen.

Resten av dagen var bad. Både i sjön och i poolen. En helt underbar dag som jag avslutade med ett styrkepass i gymmet. Där nere är det så svalt och skönt att man gärna gymmar flera gånger om.

Sen somnade jag gott. Helt ovaggad.

Av Kattis - 23 juni 2020 14:45

Musiken tystnar och barnen tvingas upp ur poolen. Parkerar mormor framför nyheterna och deklarerar paus. Siesta. Vila och lugn.
Tar min tidning och slår mig ner i en solstol i skuggan. Gör vad som helst nu. Ge mig bara en liten stund.

En stund. I lugn.

Mormor kom inramlande imorse lagom till frukost. Och med henne i huset är det inte lugnt många minuter.
Det är lustigt. Hon brukar pusta på eftermiddagen och utbrista att den här aktiviteten är hon inte van vid.
Men det är inte vi heller...

Solen bränner mot huden. Ett svalkande dopp är tvunget med jämna mellanrum. Men skuggan är behaglig. Vinden fläktar skönt. Grannens hamrande under takbytet är nästan lite hemtrevligt. Det byggs och pysslas om. Låter mysigt.

Andas. Andas. Andas.
En stund lugn och ro.
Välbehövligt.

Så nu är jag redo igen.

Av Kattis - 22 juni 2020 09:29

Lutar mig tillbaka och lyssnar till fågelsången. Njuter av den svala luften och doften av sommar. Blommorna på det stora, grova altanbordet växer ymnigt över breddkanterna och deras doft blandas med morgonbrisen. Tänk att de överlevt hos mig ett par veckor redan.
De gavs mig som gåva från skolbarnen och det är med värme jag ser hur de tycks trivas i skuggan på min altan.
Blomman jag själv köpte och hängde i takbalken dog på en kvart. Som de flesta växter som hamnar i min omsorg.
Suck.

Nu är det måndag och de som jobbar de jobbar. Vi andra tog sovmorgon och lugnet som huset är inbäddat i är rent underbart. Andas sommarlov.
Själv planerar jag ett intervallpass nu på morgonen och försökte få upp mig någorlunda före värmen. Det gick så där.
Men att springa på tom mage vågar jag inte ens prova, då jag vet hur fruktansvärt dåligt jag mår när hungern slår till.
Så nu väntar jag på att gröten ska smältas inombords innan jag ger mig av. Varmt eller inte.
Träning är så mycket bättre gjord på morgonkvisten.
Förresten blir det ju ändå aldrig svalt före midnatt heller.

Gårdagens middag måste jag få berätta om.
Gosse nummer två och gosse nummer tre, artonåring resp snart sjuttonåring, kilar stadigt sen en tid tillbaka. Och de två söta paren verkar komma bra överens. De har legat och plaskat i poolen här hemma och skrattat tillsammans sen midsommar.
Och igår stannade de alla på middag.

Altanbordet, som gjort sig passligt för vår relativt stora familj, kändes plötsligt lite litet. En härlig skara åt tillsammans denna söndagkväll och jag njöt till fullo av all den kärlek som fanns runt om mig.

Tänka sig.
Jag var inte ensam tjej längre.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards