Solen går ner bakom bergen och låter skuggorna åla sig fram över marken. Några små hade väldigt svårt att komma till ro efter gårdagens otroligt sena och festglada tillställning. De tre stora tror sig våga natten i tält och låter hela världen stå ut med deras våldsamma fnitter. Trötthet är väl den bäste komikern… Gossmor försöker njuta av kvällen och den ljuvliga utsikten, och alla myggen försöker njuta av mig. Den störste pojken av dem alla ligger väl i en dypöl någonstans med sina fyrhjulsdrivna lekkamrater. Det är bra att grabben inte är rädd för vatten i alla fall ;-)

Vägbanorna gapar knappast tomma. Likt större delen av landets befolkning är vi ute och rullar. Mot släkt och vänner. I en längtan efter gladlynta firare, god mat, mysig musik och allmänt trevligt umgänge. Radion flackar. Gossarna sjunger allsång. Gubben rattar och gossmor drömmer. Inte bara målet som gör semestern. Resan är rätt angenäm den med…

Minns hur jag, i högstadiet, hörde en klasskompis lite slappt och omärkvärdigt nämna hur löprundan kanske var något ansträngande de första kilometrarna, men sen kom hon in i någon slags rytm som fick benen att rulla fram med lätthet. Hur skönt det kändes när hon bara sprang fram i sitt alldeles egenskapade lyckorus....

Åh, så det lät fantastiskt! 

Vilken tjej som orkade ge sig ut och springa helt ensam titt som tätt. Och som till och med tyckte det var lätt och skönt!

Vem vill inte va så´n liksom?!

Så har jag nu försökt ta tag i det själv. Bestämt mig för att bli en löpare, om än på motionsbasis.

Och jag måste ju säga att jag kommit en bra bit på väg. Förvisso har en stor del av löprundorna fått tas med en tung barnvagn fylld med barn och hundar, men det gör väl knappast rundan lättare!?

Nu till sommarlovet räknar jag med att kunna springa iväg lite mer på egen hand och har så gjort också.

Fast nu känns det som att jag kommit till ett stopp.

Rundan jag löpt ett drygt halvår nu är på fyra kilometer och hur jag än tar den, tar den mig exakt samma tid hela tiden. 

Det vill sig liksom inte gå snabbare.

Fast så fick jag tips från kusinen; intervall.

Blev instruerad att ge järnet i 30 sekunder och ta det lugnare i två min. x 10.

Och när man så får lite tips, råd och instruktioner så händer det nåt. Plötsligt får man extra lust och kraft. Vill ge sig iväg genast och bara testa, testa, testa!

Så blir det ändå inte som man tänkt sig...

Regnskurar, kurs och en packande gubbe utgjorde orsaker som inte tillät mig att komma ut. (Sånt löparproffs är jag inte att jag ger mig ut i hällregn!)

Fast då tog jag motionscykeln i manen och gav mig den på att fixa det i alla fall!

Så det blev ett intrervallpass trots allt. 

Fast på cykeln inne i köket.

Det får väl tros göra nytta det med va, Anna? 

Något man planerat och noga uträknat. Tagit in fakta kring och sökt kunskap om. Bett om rekommendationer och trygghet. Trott sig tagit det säkra före det osäkra och räknar med att kunna simma lugnt. Så får man sig ändå en kalldusch och ser allt rämna. Istället för att kunna betala för väl utfört arbete, får man argt betala med eget arbetsutförande. Där man ville få stå stadigt och torrt om fötterna fick vi nu gräva ner oss i leran. Det enda man kan lita på är att det aldrig blir som det var tänkt. Och sig själv. För det mesta…

Ljuset tränger sig in bakom rullgardinen. Det kommer inte från någon strålande sol. Idag heller.

Sommarlovet kom och sommarvädret tog semester.

Sträcker på mig och ser liten dra sig ur sömnen alldeles intill mig. Sötnosen vaknar alltid samtidigt. Vi delar säng och vi delar sömn.

Hör tvn surra från rummet bredvid och kan av övrigt ljud förstå att de två näst minsta är vakna. Resten leker nog tonåringar och sover tungt till efter åtta. Minst ;-)

En liten kort morgonrunda med den fyrbenta ut i den verkliga världen innan frukostbröden får sig en värmestund i ugnen. Frukostbordet drar sen till sig barn från husets alla hörn likt en skock flugor. Plötsligt är alla vakna.

Så har ännu en dag startat och ännu ett dygns vakentimmar dragit igång. Vad ska vi nu hitta på?

Se på grävskopan som snart kommer börja brumma. Planera morgondagens privatkurs. Köra runt tvätthögar och dammsugare. Läsa kurslitteratur. 

Dagen snurrar iväg vare sig man roar sig eller inte.

Dagens träningstips ; 10 knäböj x 10.

Får se om ni får lika ont som jag ;-)

Lördagens träningspass sitter fortfarande i. Mina benmuskler värker.

Trots det fick jag ut mig själv på en löprunda innan middagen. Ska väl vara det enda rätta mot träningsvärk va? Att mjuka upp musklerna med ännu mer träning.

Känns bra nu i efterhand i alla fall.

Dagen har spenderats till musiken av grävmaskinens motoriska bullar. Skopan har svängts förbi fönstret åtskilliga gånger och det ser lika läskigt ut varje gång.

Grus har rasslat och jord har rasat.

Diket är nästan igenfyllt längs ena sidan. Nu ska vi bara hoppas att allt blir som det ska och går som det ska.

Längtar tills allt är färdigställt......

Att så här precis till sommarlovet, inte kunna använda sin tomt, är vedervärdigt. Skitjobbigt och inte kul någonstans! 

Tänk positivt. Tänk positivt. Tänk positivt.

När det väl är gjort är det kalas :-D

Intill mig vilar fyrbent älskling.

En stunds lek med kompis och jakt på kompis kattvänner ):-( tröttar ut. 

Vad gör man då det blir oplanerad jakt på jaktförbjudet villebråd?

Vet man att ett kommando får önskat resultat. Då finns heller inget problem.

Bara att kalla in och känna stolthet för lyckad inlärning!

Men vet man att ingen muntlig signal hjälper mot kattjakt - låt bli att signalera!

Det enda resultat du får är avbetingad signal. Inlärning av att sluta lyssna.

Om hunden hör dig ropa flera gånger och kan låta bli att lyssna, lär den sig att ditt ropande betyder nada....

Då får man helt enkelt vänta ut och hämta in personligen.

Och träna mer i kontrollerade former....