Detta är en film från valpkursen i höstas.

Samuel och Freja tränar på att gå fint i koppel.

Vinden blåser drivorna från en plats till en annan. Förvirrad snö yr i kring. Sikten är vitmålad och vägarna dåligt plogade. Att fara ut med bilen är inte min favoritsyssla i detta väder. Men jag vill knappast släppa ut de små gossarna för en vandring heller....

Välklädd tog jag skyffeln ut i god tid för att skotta fram bilen och en startsträcka ut mot vägen. Att skotta har jag ingenting emot, bara snön kunde stanna där jag placerar den!

Känslan när jag efter en stunds plogning möts av synen av två storpojkar som, lika välklädda som jag själv, kommer ut och greppar varsin skyffel för att hjälpa till, är enormt varm. En underlig känsla av att ha lyckats....?

Minns gårdagens utvecklingssamtal med storpojken, det var en liknande känsla av väl utfört arbete, blandat med en svag känsla av rodnad över de väldiga beröm som östes över min älskade gosse. Han har det må hända lätt för sig, men han visar också stor mognad, en stark vilja och ett enormt ansvarstagande. Om han bara fortsätter som han gör nu....så kommer det bli riktigt bra!

Mitt mål och plan när denne lille son föddes, var att han skulle bli en förebild och en vägplog för alla hans syskon som jag räknade med att få fram. Min tanke var att om jag bara lyckas fostra och stärka denne pojke till en god och stabil liten människa, så är hälften gjort inför resten av barnen. För det är ju ändå så att den som är äldst blir ju lite idol för de mindre. Och om vi visar alla våra barn hur lönsamt det är att sköta sig, jobba bra och göra sitt bästa, så vill de säkerligen ta efter!

Där med inte sagt att jag inte fostrat och närt mina övriga gossar på exakt samma sätt! Så klart.