En ny inbjudan har kommit. Till årets judo-dm! 

Med datum ett par månader framåt i tiden hinner jag med ännu en bjj-tävling innan dess. Och det är bra!

Något jag lärde mig av min förra katastrofala tävlingmedverkan var att det FÅR inte gå för lång tid mellan dem! Då byggs en obegriplig press upp, och suger kraften ur en innan man ens hunnit upp på mattan.

Med andra ord...det gäller att hitta tävlingar!

Det är ett år sedan jag fick mitt första streck på bjj-bältet. 

Jag har nu hunnit få inte mindre än tre streck till. Ändå ligger jag i en fas då jag känner mig sämre än någonsin...

Det kommer alltid tider då det går bättre eller sämre. Då tålamod och träningsglädje utmanas och testas. 

Ibland känner jag bara för att ge upp och tänker att varför ska jag syssla med något som får mig att känna mig usel.

Då är det helt underbart att ha så härliga och omtänksamma tränare som jag har. Som fångar upp mig och säger mig några kloka och godhjärtade ord, som får mig på rätt spår igen.

Som får mig att inte vilja ge upp...

För det som skiljer den som får svart bälte från den som "tränade i några år, men slutade vid grönt bälte för att det blev så tråkigt", är kraften att fortsätta fast det känns som att man inte kommer någonstans!

Vaderna värker......

Gossmor har dansat! Som aldrig förr!

Åtta barn lämnades med älskad faster och föräldraparet styrde kosan till trettioårsfest. Rockabilly-fest.

Tur att jag har goda vänner och släktingar med roliga intressen, som är insatta i sådant som jag ingenting kan om.

Jag fick en hel hoper klänningar att botanisera ibland, men föll för en direkt. Och sen var jag redo för denna, för mig, annorlunda fest.

Maken min hade visst också kunniga kontakter, både bland passande klädesplagg och passande hårklippningar. Så han gick all-in och fick en helt ny look! Som tog ett tag att vänjas vid.

Men sen var han rätt söt ;)

Det var länge sen vi var på fest. Läskigt länge sen!

Att få sitta och prata med vänner i lugn och ro, äta god mat i lugn och ro och att få rocka loss.... Helskoj!

Och att jag hade kul på dansgolvet, det känns. Ordenligt!

Så nöjd!! Jag höll vad jag lovade mig själv igår kväll...

Öppet hus på skolan, med orkesterkoncert, projektvisningar och obligatorisk fika.

Att få se barnens ivriga glädje när föräldrarna kommer för att titta på alla deras arbeten, teckningar och deras skolbänkar och lådor är jättehärligt! Det är kul att få vistas lite i deras dagliga miljö och få gå omkring i deras korridorer och träffa klasskamrater med föräldrar, utan att det är något stelt möte att samlas kring.

Gossarna kommer upp i varv ordentligt och det tar en liten stund att få ner de små igen, som ska i säng direkt vid hemkomst. Och när jag väl fått ner tröttheten hos dem, har den ramlat ner hos mig också...

Så den där styrkan som jag tänkt jobba på fann jag ingen inspiration till alls!

Gav mig själv ett löfte om att ta tag i det denna morgon istället.

Och det höll jag. Duktigt =)

Det var ett gäng trötta judokids igår, som var svåra att få fart på.

Undrar om det är detta urlakande vinterväder som tar både musten och lusten ur hela befolkningen?!

Hur gör man då för att få igång en drös sega ungar? Något som tåls att tänka på.....

Utanför köksfönstret faller snön i mängder. Vackra, fluffiga snöflingor. Som jag helst skulle slippa se nu!

Var är våren?

Här kämpar vi för jordens atmosfär och läser om den stigande temperaturen och hur jorden har feber. Och vi har mer vinter än någonsin!

Jag säger inte att jag inte tror på problemen med jordens hälsa, men nog känns det bakvänt.....

Förra veckans extra styrkepass kändes kanon! Och inte blir det svårare då man plötsligt får stå och trängas där nere i vår lilla träningslokal. När nu minst två killar gör mig följe, ibland till och med tre! Kul =)

Det där med raska promenader däremot, är lite tråkigare i detta snötjocka landskap.... Suck!

Men ikväll är det judo och bjj! Tjipp tjipp!