Knaprar kanelknäcke så smulorna rasar i högar! Mums!

Valborgsmiddagen inhandlad och golvet dammsuget. Jag skiter i resten.....

Jag har fixat deklaration och mannens bokföring. Jag får vara nöjd så. Nej, jag ÄR nöjd så :)

Lyssnar på ett mångårigt pars samtal om deras långvariga relation. Om samhörighet och det första mötets självklara kontakt. Hur det sa klick...

Att möta en annan människa och känna hur själarna genast tar varandra i hand, det är sällsynt! 

Jag vet inte om det är det som betyder att det säger "klick", har en känsla av att det där klicket mer relaterar till hormoner och sexdrift. Men nu pratar jag om något större, just att möta någon som genast talar samma språk och ser världen genom samma filter. Någon man trivs att dela tystnaden med, redan på en gång....

Det är stort!

Så var det när jag träffade min man. Han var äldre bror till min klasskompis, och när min klasskompis talade om honom visste jag att den killen kände jag redan! Och när vi väl möttes, på avslutningsfesten, såg vi varandra i ögonen...och sen... Resten är historia. 

Det var liksom redan bestämt. En självklarhet som vilken annan som helst!

Ett sådant möte behöver förstås inte leda till en parrelation. Det kan bli en vän för livet. Av det ena eller andra könet.

Men ett som är säkert, en sådan relation är sällsynt. Man gör inte många sådana möten i livet.

Vårda den ömt och håll den hårt!