Jag flyger i mattan så det dånar. Slår av så gott jag kan med vänsterarmen. Och upp igen.

Sen grabbar jag tag. Slänger min partner i mattan. 

Inte med samma schvung kanske....men sen är han säkerligen tjugo kilo tyngre och ett huvud längre.....ungefär.

Det är kul att kasta och drilla. 

Fast det roligaste är ändå att fightas. Fälla och brotta ner varandra. Att få kämpa ordentligt och verkligen kunna ge järnet!

Att jag är ensam tjej mot en drös storväxta, många av dem muskelberg, grabbar tänker jag inte ens på längre. Jag har fullt upp med att brotta ner dem ;-)

Det är så perfekt att kunna träna samtidigt som barnen och slippa norpa ännu mer tid från det fullspäckade schemat.

Vi vuxna håller till i ena halvan av salen och storbarnen i den andra.

De två yngre har redan klarat av sitt pass och sitter i soffan utanför och ser på film, tillsammans med några andra kompisar vars äldre syskon också tränar nu.

Dessutom har jag kunnat notera hur min träning lyckats sporra min äldsta son till att gilla sin egen träning ännu lite mer....

Och det bästa av allt; jag kommer minsann inte behöva oroa mig för tjafs från stökiga tonårssöner!

För mig vet de att de inte kommer rå på ;-)