Jag flyger i mattan så det dånar. Slår av så gott jag kan med vänsterarmen. Och upp igen.

Sen grabbar jag tag. Slänger min partner i mattan. 

Inte med samma schvung kanske....men sen är han säkerligen tjugo kilo tyngre och ett huvud längre.....ungefär.

Det är kul att kasta och drilla. 

Fast det roligaste är ändå att fightas. Fälla och brotta ner varandra. Att få kämpa ordentligt och verkligen kunna ge järnet!

Att jag är ensam tjej mot en drös storväxta, många av dem muskelberg, grabbar tänker jag inte ens på längre. Jag har fullt upp med att brotta ner dem ;-)

Det är så perfekt att kunna träna samtidigt som barnen och slippa norpa ännu mer tid från det fullspäckade schemat.

Vi vuxna håller till i ena halvan av salen och storbarnen i den andra.

De två yngre har redan klarat av sitt pass och sitter i soffan utanför och ser på film, tillsammans med några andra kompisar vars äldre syskon också tränar nu.

Dessutom har jag kunnat notera hur min träning lyckats sporra min äldsta son till att gilla sin egen träning ännu lite mer....

Och det bästa av allt; jag kommer minsann inte behöva oroa mig för tjafs från stökiga tonårssöner!

För mig vet de att de inte kommer rå på ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...