Det är isande kallt om fingrarna, trots mina tjocka vantar. Får börja rota fram de stora tumvantarna med senilsnören på! Att ha över fingervantarna..

Vi väntar med Simon på att klockan ska ringa för dagens skolstart. De ska till skogen och alla barnen fladdrar runt oss i väntan på att få bilda promenadled.

Poker har intagit sin plats uppe på det långa träbordet som står utmed skolväggen. Alla springande barn bekommer honom inte. 

En fröken kommer fram och ber att få hälsa på min lilla fyrbenta sötnos, och han blir lika själaglad som vanligt. Svansen virvlar runt likt en trumpinne och den slår riktigt hårt om man står för nära.

Det dröjer inte länge innan en hel hoper barn har insett vad som sker vid det långa bordet och kommer för att också få hälsa. Poker nästan piper av lycka. Att få hälsa på alla glada barn är jättekul! Och inte något han brukar få göra varje dag.

Min söta lilla gammelgubbe som så tålmodigt och glatt hälsar och pussar inställsamt på alla de små människorna. Jag som ledare hjälper honom att komma undan efter en lagom portion barn-möte.

För visst kan han tycka att det blir för mycket. Och visst kan han säga till - en morrning - "nu får du backa undan lite!"

En självklarhet att få uttrycka sitt önskemål om ökat utrymme. Och en självklarhet att kunna bli respekterad i detta!

Barn som lär sig se till djurs behov och signaler, tror jag får lättare att utveckla sin empatiska kunskaper....