Livet tycks plötsligt ljusare igen!

Solen ler och fåglarna kvittrar. Faktiskt. Till och med så att jag hör dem....

Fick en akuttid till naprapat som fann min kropp likt ett spännande experiment. "Du är som en bil som inte besiktigats på tio år!", var en av alla utsagor. Han fick börja från början så att säga. Jag var sned överallt och ingenstans. Krokig och spänd på ställen jag inte visste fanns...

Detta trots att jag faktiskt tar mig en genomkörare hos kiropraktor minst två gånger om året! 

Men mot alla odds, berömde han mig för min träning och ansåg det jättebra att jag rullade runt på kampsportsmattan flera gånger i veckan. Det höll mig stark och rörlig i kroppen =-)

Och att jag skulle tävla förstod han utan krusiduller. Inget märkvärdigt med det. Han såg att det var viktigt för mig. Inte ett ord om att jag borde låta bli. Och jag som var så rädd......

Efter halva tiden tyckte han att jag såg helt annorlunda ut i ansiktet. "Det finns ett liv efter detta", sa han tyst.

När jag, efter att ha fått en ny tid bokad till på onsdag, undrade om det var vila som gällde tills dess, sa han "nej då, men inga rull över nacken!" Tjoho så glad jag blev! 

Fast så här i efterhand vet jag inte om jag pallar någon träning ändå. Men jag tänker vara med och prova lite i alla fall.....

Min nacke ömmar än. För att inte säga smärtar. Men den är något rörligare och mjukare.

Och jag är något lyckligare. Jag kan tävla och kommer vara bra tills dess :-)