Detta med bussen vill aldrig ta slut. 

Men vi går inte med på att bara tystas ner hur som helst...

Visste vi att vi förlorat rättmätigt hade det ju inte varit något vi brytt oss om. Men när alla vi talar med säger att vi har rätt!

Tre revisorer har vi talat med, och de hänvisar till exempel som Bukowskis auktioner, där sekunderna är det som avgör.

Den vi talat med på kommunen som har ansvaret för försäljningen av denna buss vägrar nu prata med oss! Hon hänvisade oss under förra veckan istället till kommunens jurist, vilken vi inte fått tag på förräns idag. 

Hon i sin tur var väldigt kort i tonen och ville absolut inte tala med min man, hon nekade all inblandning i denna affär och sa att vi fick inte ringa och prata med henne! Det var fel, vi fick ta det med kommunen! Suck!!

Så tåget gick vidare till kommunchefen.

Han visste inget alls om detta. Det enda han var medveten om var att bussen, som är en bokbuss, skulle säljas. Men han lyssnade åtminstone villigt till hela vår historia om gången med budgivning och hur det har hanterats av hans kommunanställda och vad vi fått för stöd av våra olika jurister. 

Så nu hoppas vi att vi rörde om i grytan lite...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...